Till en början kändes det så förskräckligt vemodigt, att börja stuva bort. Julen, menar jag!

Trots allt som råder i världen, har vi haft en så fantastisk jul. Jag blir alldeles varm inombords när jag tänker på den. Tacksam är bara förnamnet.

Än fast det då nästan gjorde lite ont idag att dra igång Julgransplundringen denna Tjugondedag Knut, så var ju gullungarna så taggade på den festliga stunden med hela familjen som dansar genom hemmet och sjunger ”småååå grodorna” och ”prästens lilla kråka” och andra klatschiga bitar innan plundrandet, att det ju helt sonika bara var att åka med. En höjdare blev det! Och när vi väl hade börjat, ja då tusan gick det ju av bara farten det andra också. Ut med enris och lummerkransar, varsamt packa om små juleprydnader, allt barnahändigt tillverkat julepyssel och varendaste pumla förstås. Slira runt bland glitter och juleljus och se hur dammråttorna bara dansade med i vår iver…stjärnorna och alla ljusstakar sparar vi lite till!

Den här julen glömmer vi aldrig. Av flera anledningar. Granen sköt skott som aldrig förr och vi hade det fint i trygghet och värme, trots en orolig tid. Tack och hejdå, sa vi nu. Vi ses snart igen! Vi ska bara se ljuset återvända först, möta en vår, stoppa fingrarna i ljummen jord och sätta årets första frön och se dom gro. Gå på livets första skolavslutning, som mamma. Ha oändligt långt sommarlov. Plocka blommor och trä smultron på strå. Galoppera genom höstsprakande skog. Se naturen ta sin vila. Och sen, så möts vi igen, för det har du lovat!

Men mitt i alla önskningar och blickar framåt, så är det bara ett vi har; Nuet. Låt oss ta vara på det, dag för dag. En stund i sänder. Ok?

Emmeli

G-VMBJT57ZE4