Det är midvintertider..

Minstungen sover gott i vagnen där ute på bron. Det är några minusgrader. Nio dagar kvar till julafton. Och ljuset för dagen sänker sig. Vi som inte slumrar nerbäddade i en ullsäck har klätt oss i varma vintermunderingarna och gett oss ut för att ta en tur med sparkarna.

Vi fullkomligt susar fram. Sparkföret är på topp. Jag njuter av att se gården nerifrån sparkrejsets målgång. Månen lyser. Likaså lampan i lagårn. Vad häftigt det är, att få väcka denna plats till liv igen. Mer och mer.

Dags att vända åter! Ännu ett utförsrejs väntar.

Och tänk, som vi kämpade för ett år sedan denna tid. Med att slutföra förvandlingen av obebodd, oisolerad övervåning, till något varmt och gott med härliga rum att leva i. Nu lyser det i fönstren där uppe, så självklart. Och vi sover så gott, natt efter natt. Gamla, skavda, älskade gamla gård.

Kinderna är äppelröda och lungorna fyllda med frisk luft.

Det är blå timmen. Jag är ute med barnen och vi har det gott. En stund ”mitt i livet”, liksom. Och jag känner en god strimma hopp! En rejäl strimma, faktiskt.

Hoppas att DU haft en hoppfull dag. <3 Det går upp och ner. Så är ju livet. Men guldstunderna som bjuds, dom håller vi hårt om med stor tacksamhet, eller hur?

Emmeli

G-VMBJT57ZE4