Vi vaknar till den sista lördagen i februari.

Äter frukost tillsammans i matrummet som redan till morgonen badar i sol. Just precis när föräldrarna tänkt träna ett tabatapass tillsammans, rings brandispappan iväg.. inget larm, men en brandbil extra behövdes till en annan brandstation och den skäggige är alltid den som kör. Så, det var det tillsammansträningspasset. Iväg pappan for men då Tripp Trapp Trull var roade med sitt, bäbis sov.. så passade jag på att träna ändå. Väldigt skönt, för knopp och knopp. En sväng ut till hästarna också, förstås.

Därefter serverades ett gäng lunchhungriga ungar sin lunch, ute i solen. Tacosrester sedan gårdagen. Hemtamt. Tryggt. Allt jag kan önska just nu.

”Jag vill ha nachotallrik!” .. ”..inte jag! Mamma, kan jag få mjukt bröd istället?”, ”Mamma! INTE någon grön paprika i min…!”…. där satt dom, på översta brosteget. I snöleken dom just pausat, var dom på lunchrestaurang nu. Med kärlek bultande i bröstet, serverade jag dom små fågelungarna. Mitt i allt vaknar Lillebror från sin långlur och önskar lunch, NU, han också.

Medan barnen fortsatte att leka ute så gjorde jag i ordning det här. Semlor!

Med nygjord mandelmassa som jag blandade med lite inkrom och en skvätt grädde. Lägger en dutt i varje semla och spritsar grädden. Pudrar över lite snövitt florsocker på toppen. Klassiskt. Och det allra godaste, tycker jag.

Mandelmassa

Mixa 200 gram sötmandel med 2 dl florsocker, till önskad storlek på mandeln. Blanda med två äggvitor. Klart!

När semlorna var fyllda och färdiga, så gick jag ut jag med. Trulade ner bäbisen i vagnen igen, för nu var den lilla mitt-på-dagen-vakenstunden nog lång tycker Lill-Olof. Han somnade gott igen och mitt i allt kom brandispappan hem igen. Så mysigt! Det betydde, om det nu inte skulle gå fler larm, att han skulle hinna vara med oss under denna soliga lördag. Vi åkte spark på lillvägen tillsammans med barnen. Upp och ner, upp och ner. Jag sprang med Bertil på räserkälken och njöt av känslan av lycka och bekymmersfrihet för ett slag.

Sen kom efterlängtade gänget. Mostrar och Pappa-Mamma-Morfars.

Jag har längtat så ofantligt efter att få fylla hemmet med hjärtemänniskor. Det har varit så otroligt, extra-många ”turer hit och dit”, särskilt senaste månaderna. Så lite vi har setts. Och törsten av få duka upp med loppat uddaporslin, ladda kaffe för många och bjuda IN, är så ofantlig stor efter pandemi-åren. Känner mig alldeles varm i hjärtat efter denna dag. Så mysiga timmar med semmelfika, kramar, bäbisgos. Barnen fick lördagsgodis av sina mostrar och hästarna fick 25 kilo morötter av sin Mormor och Morfar. Men det bästa av allt, var att dom var här. Att vi var tillsammans. Och hade det gott.

Att brandismannen dessutom ordnade stand-by-barnvakt så att jag kunde ta Olof i vagnen och gå långpromenad med Storan ända till Mäjadalen och tillbaka, det var en bonus som denna mamma mådde mer än gott utav (Tack Svärmor för att du var redo att kuta över till oss ifall det hade behövts! <3).

Kärlek på hela alltet.

Hoppas att er lördag varit fin, också.

Emmeli