God måndag fina ni!

Jag har suddat ut ordet ”god” flera gånger nu. Men jo. HÄR. I vårt land. Här har vi det gott. Och för det är jag obeskrivligt tacksam. Det minsta jag kan göra för alla drabbade människor i lidande och på flykt, är att visa respekt för dom genom att leva min och våran dag här hemma på det tacksammaste av vis.

Nu tittar vi på guldstunder från sportlovsveckan! Kalasiga delar har ni sett en del av, men i övrigt, fylldes sportlovet med;

Bara-vara-tillsammans-tid. Lite inplanerat och mycket tid att bara ta dagen som den kommer. Här hade konstruktörspappan precis kommit hem från jobbet och checkade in på sportlovshänget med ens. Utanför regnade det!

Här hade barnen precis kommit hem efter en skotertur tillsammans med sina kusiner och sin farfar. En höjdare! Mysigt att komma hem och in i värmen sedan. Dagen efter storebrors födelsedag var det också, så det fanns mycket nytt att påta med..

.. som att bygga pyssel, till exempel. Det är något vi verkligen gillar att göra tillsammans.

Förutom ett par dagar av ”surväder”, har vi mestadels fått njuta av härligaste sortens marshimmel..

Ätit uteluncher, en efter en. Grillat korv på längden och tvären.

Och våfflor! Fy tusan, så gott det blir med våfflor över elden.

Dagen vi våffelnjöt, var det så otroligt varmt att det räsertöade och barnen satte sig på lilltrappen och mådde gott i vad som plötsligt kändes som en riktig vårdag! Till kvällen åkte vi till mina föräldrar och bastade. Så själagott hela alltet!

Life-goal i våra ögon. Ungar och djur i salig, helt naturlig blandning.

Och titta här då! Ett stycke koncentrerad lillplutt som börjat greppa tag i grejer och äälskar sina bitleksaker. Fasligt vad skönt det var också, att dra av sig tjocka overallen och sitta med lite mindre kläder i ullsäcken i vagnen.. succé!

Vi har som ni förstår, spenderat otroligt många timmar ute i ljuva vårvintern. Sportlovat oss allt vi bara orkat. Men så skönt då också, att komma in och drösa ner sig framför en film.. eller somna i soffan en stund..

Jodå! Odlingsrummet är urvädrat och luktar inte längre död husmus. Dahliaknölarna har jag börjat titta lite på och dom flesta verkar ha överlevt så fint medan några tyvärr skrumpnat.. jordsäckar är uppburna, godislådor framställda, petflaskor är fyllda med vatten.. en grovstäd är gjord. Vi är redo för försådd!

Sportlovets sista dag var så fin, den med. Kall till morgonen, så lägdan hade perfekt skare att åka skidor på. Ja, jag gick där, varsomhelst, med barnvagnen också. Jag älskar skare, när man kan gå varsomhelst och snön bär så starkt. Direkt efter denna härliga skid- och promenadstund var vi bjudna på lunch hos vår fina granne. Hon är en pärla för oss, hela familjen. Som en ängel utan vingar!

Till söndagskvällen tog jag min lillminsting och drog till kyrkan på gudstjänst. Väldigt fin stund. När vi kom hem dansade norrskenet på himlen, alla barnen fick gå ut och kika.. innan vi bäddade ner oss, tidigt, tillsammans. Somnade tryggt. På vår plats på jorden.

…

Önskeplaner för vecka 11

–Leva! En dag i taget. Varje dag. Är en gåva! Som ALLTID. Samla på guldstunder. Hur doftar den där lilla plätten gräs och grusväg som tinat fram? Hjälpa hästarna att klia bort lite vinterpäls.. njuta synen av ungar som om eftermiddagarna bara behöver ha galonbrallor och tunnar jacka? Här och nu:a. Allt vi kan!

–Börja förså! Det känns så själagott. Få sätta händerna i jorden. Peta ner små frön. Vattna. Hopp!

–Kanske prickar J och B in några kottertimmar för lek med småkompisarna..

-.. och då, ska jag i såna fall, passa på att göra lite tråksaker, tråk för dom alltså, men härligt tycker mamman; städa och ordna reda i lådor och skåp i köket.

-Motionera!

-Träffa familjerna! <3

…

Nu har jag precis kommit hem efter långpromenad på både skoterspår och helt framtinade grusvägar. Så himla härlig tur.. särskilt, eftersom jag oförhappandes mitt i byn hörde ”Emmeli! Emmeli!”, från en bil… och det visade sig vara en god vän (och hennes söta familj) från högskoletiden som var på genomfart och skulle norrut. Sååå ofantligt roligt. Men näär sågs vi senast? .. undrade vi efter att ha babblat på ett tag. ”Igår”, konstaterade vi.. då det kändes precis så. Men det var nog egentligen en sisådär sju år sedan. Gammal, god vänskap rostar aldrig. Tacksam för sociala medier så vi ständigt håller kontakten också. Men så extra fint att få ses live. <3

Önskar er alla en så god vecka ni bara kan få. Det är tuffa tider nu. Men vi tuffar på oss, också. Stampar ner fötterna, stadigt på jorden. Och ger oss den på att det här eländet bara måste övervinnas av godhet. Ta hand om er, allt ni bara kan!

Emmeli