Och så blev det den allra första septemberdagen..

.. och än om varmare dagar kan dyka upp, känns det tydligt att vindarna är svalare,

..att luften är hög och klar.

Och i hjärteasken, vi av sommaren så många, många goda minnen har.

För mig är denna tid på året som utandningen av det djupa, långa, energiska andetaget som pågått från vårrus, högsommar, framtill nu.

Nu kan jag andas på djupet igen, och det bubblar inombords av inspiration.. samtidigt som jag stundvis känner tröttheten så starkt.

Nu vill jag ta hand om det som dignar i träd och buske men också varva ner, i takt med naturen, som den björnmor jag ändå är.

Nu är tid för stök i kök. Dona, pyssla och greja.

Nu är tid för asternjut fram tills frosten nyper.

Nu är tid för framletande av stickade tröjor, barnens alla skalkläder och gummistövlar i parti och minut. Nu är tid för snusande katt på värmande fårfäll.

Nu är tid för äppelplock och långsamt torkande tvätt i septembervinden.

Nu är tid för att skörda och boa inför vintern.

Nu är tid för vilsammare tider och ull i flera lager.

Nu är tid för röda nypon i mjukt morgonljus. Nu är tid för mörkare kvällar och många tända ljus i hus.

Nu är tid för dillkronornas prakt där längst bort i skyn.

Nu är tid för tomaterna att kämpa på.

Nu är tid, för nu.

Allt har sin tid. Eller hur?

Emmeli

G-VMBJT57ZE4