Och så var det måndag igen!

Här på gården hade vi fyra små snorisar till ungar när vi vaknade i morse så vi börjar veckan lugnt och varsamt.. jag känner mig smått traumatiserad efter den vidriga virussvängen i somras med 11 dagar feber och allt vad det var (har nästan förträngt), men än så länge verkar detta bara vara en, NÄSTAN mysig höstförkylning, utan feber.. så där att det snoras men är piggt i övrigt. Bara mysa på och kurera oss! Så tacksam, vi har ääntligen fått ha en lång, kry period nu ju. Tack tack tack livet för det.

På tal om livet? Nu tar vi en liten summering av senaste dagarna innan nya veckans önskeplaner…

Senaste septemberveckan som gick, fylldes med;

Sånt här. Mår så bra av våra hästar. Känns överlyxigt att kunna säga dessa ord. Leva den där hästdrömmen jag drömt om sedan barnsben. Fjödur har levt med oss i nära på tre år nu och vi blir bara mer och mer vänner. Himla häftig grej.

Jag rår om lilla B och vi har ett gäng bara han och jag-timmar under veckorna nu. Vi pratar, pysslar och påtar, lagar och bakar. Myser, läser, gungar och cyklar. Och busar med LillLillebror förstås. Vips är storasyskonen hemma..

Och då blir det oftast, nu när vädret fortfarande är så varmt och skönt, en drös härliga eftermiddagstimmar ute. Med mellis och olika bestyr. Blir så full i skratt när jag ser min förstfödde och hans krattnings-iver.. för tro inte att jag bett honom börja kratta gården här.. ohnej. Barnen nästan slåss om löven, haha! Veeem kan dom ha fått detta från!? Jag känner mig (inte) oskyldig.

En liten vilostund för mor medan Storebror lär minsta Lillebror hur man krattar. Så gulligt!

Det var en sån där vecka med lite extra på alla fronter.. och så dubbla tandläkartider, utvecklingssamtal, aktiviteter hit och dit. Kram på det! , menade B och kastade sig över lillebror. Morsan satt och tittade nästan i kors där bredvid i väntrummet… smått vimmelkantig.

Vi vaknade till en sagolikt vacker frostmorgon.

För att till kvällen njuta av denna syn.

Tänk att vi hamnade här? Och får kalla det här för vår plats på jorden. Se barnen kuta över gården, fria och lyckliga. Själamagi.

Vi samlade ännu mer frön. Man kan väl inte ha för mycket ringblommefrön??

Jag började putsa fönster och hann preciis klart i sovrummet innan den här lille parveln vaknade och då, då är det iiinte tid för fönsterputs förstår ni. Han som under veckan fyllde 11 månader har mer fokus på tjava, klättra, klättra, klättra. Jag hakar gladeligen på, en ynnest!!

Så var det fredag plötsligt och köket var av ytterst igengrodd sort och i behov av redig höststäd. Gav oss fredagsfrulle, skjutsade gullungar till skolan och sen drog vi andra igång med såpan. Njöt av pannkaksstekandet sedan när köksdelen var så fräsch. Varenda kryddburk var som en smörbobba och ugnen som en bränd jordklump.. men inte längre, för nu hade minsann städpatrullen varit framme.

Så härligt att titta ut genom nyputsade köksfönster också.. jag använder alltid Farmors putsknep. Ljummet vatten, diskmedel och ättika. Bästa fönsterputsen, tycker jag.

Både den skäggige och jag har tankat oss med löpning under veckan. Och tänk, vilket fredagsmys vi fick med middag och bastu hemma hos mamma och pappa. Sån lyx, hela alltet!

Och så blev det lördag. Jag tog storbarnen med mig ner på byn, sådär när det fortfarande är morgon och väldigt lite folk på affären.. peerfekt för tre ivriga små människor som fått varsin peng att handla för och som ville välja och väga och greja i lugn och ro. Så mycket man kan lära sig på en sån grej.. hushålla, räkna, väga, betala, få växel? .. osv.

Hemma slumrade bebben och Byggmästaren jobbade på. Men direkt O vaknat, så vill han till snickarpappan.. vissa dagar, när pappan är på jobbet, kan O stå och gasta utanför badrumsdörren, tänker att pappa är där inne och grejar liksom, lillvännen.

Helgen har sedan innehållet en del trädgårdsarbete. I den här stora gavelrabatten blommar det dock så himla fint ännu, så här rycktes knappt något, vi njuter så länge vi kan. Bus-Ollen stod på sin bobbycar medan mamman grejade..

M gav sig också i helgen på att beskära vårt stora, stora äppelträd. När det gjordes senast, kan vi bara spekulera i. Men nog är det många, många år sedan. Måtte det inte kolavippa av chock nu..

Veckan avslutades med en liten skogstur med delar ur storfamiljen, en långtur med kolabönan och till kvällen en springtur.. somnade mer än gott till kvällen.

Nu, en ny vecka framför oss!

Önskeplaner för v.39

-Njuta av allt gott september har att ge, sina sista dagar för den här gången! Har ni provat ta upp en näve löv från marken och dofta höst? Om inte, gör det!

-Hösta ute i trädgården! … fortsätta med det, alltså. Jag hinner så långt jag hinner. Just nu delas dagen in i ”när Olof är vaken” och ”när Olof sover”, Babyn är Vild-period pågår. Vissa saker passar jag på att göra när han sover.. men som att hösta i trädgården, det går ju finemang med en liten pluttishjälpreda som bara älskar att påta bredvid.. att vara ute är lajvet, menar han!

-Fortsätta höststädandet av hemmet! Tar en bit i taget. Ett fönster i taget. Typisk; ”när Olof sover-syssla”.

-Superjobba! Varje vecka innehåller x antal timmar för fotande, skrivande, förhandlande, mailande osv. för mig. Sånt som aldrig syns. Men som också ska hinnas med.

-Hästa! Så glad att vara inne i hästrutiner igen.. med liten ammebäbis har det inte blivit många längre turer, men nu, fastän O ammar järnet ännu, så går det ändå lättare att lämna hemmet än när bäbis var pluttbäbis. Drömmen är en tur med M och båda storhästarna samtidigt.. det var ”år och dar” sedan.

-Tuffa på i badrumstvättstugan! Äntligen, äntligen är flytspacklande inom synhåll. Delmål deluxe! M gör det så otroligt bra. <3 Jag försöker vara lika duktig på ”min front”.

-Välkomna en typiskt världfin ny månad!

…

Som alltid tar vi en dag i taget.

Låter livet få ta sin plats. Jag känner mig otroligt svajig just nu.. så stark ena dagen, och så, så skör nästa. Förresten kan det svänga under en och samma dag, på samma vis. Ganska så tärigt, men så är det ju. Allt ingår i att vara människa. Och livet har senaste året varit så ”mycket” på många plan… både för oss här på drömgården och på det privata planet som inte hör hit, samt världsläget osv.. Det är lite som att allt sköljer över mig just nu. Klappar mig själv ömt, låter mig känna men försöker att inte bli för avgrundsdjup när det känns tufft. Att gå och oroa mig för saker tjänar ingenting till, försöker jag intala mig på skarpen.

Så. Som alltid; blott en dag, ett ögonblick i sänder. Varje dag är en gåva. Och än fast varje dag inte kan vara skimrande från början till slut, så finns det alltid små, glimmande guldkorn att fånga.

Livet! Här och Nu. Det är ju det enda vi vet och har, eller hur? Alltid. Påminner mig själv mest, men kanske behöver du också påminnas, vad vet jag… <3

Ta hand om er fina ni. Allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!

Emmeli