Det var en gråmulen oktobersöndag, ja ganska precis som den här.

Vi inväntade familjen till kvällen så det donades för fullt där i gammköket.

Bland det bästa jag vet, är att i lugn och ro få stå och spisa och greja.. en fröjd att gå ut i kökslandet i oktober och plocka in grönkål och persilja till salladen. Några ringblommor som ögongodis.

När vi ska ha kalas börjar jag gärna i mer än god tid, så det slipper bli stressigt. Då kan jag istället njuta hela vägen. Väl värt!

Sådärja! Nu var efterrätten förberedd..

Toscapäron,

..med äkta vanilj i. En sån klassiker. Så god och enkel. Du gör såhär (till cirka fyra portioner):

  1. Häll 0,75 dl strösocker, 1,5 dl flagad mandel, 2 msk vetemjöl, 1 msk vispgrädde och 50 gram smör i en kastrull. Rör ihop alltsammans till en smet… dofta sedan över några gryn vaniljpulver (efter tycke och smak) och låt toscasmeten puttra några minuter till smöret är helt smält.
  2. Lägg 8 konserverade päronhalvor med den kupiga sidan upp i en ugnsfast form.
  3. Häll smeten över päronen och grädda i 225 grader, mitt i ugnen i ca 10-15 minuter, tills täcket börjar få fin färg.
  4. Servera päronen ljumma med vaniljglass eller vispad grädde!

Plockade in blommor och tände ljus.

Dukat runt hela långa bordet.

Med servetter och allt. Då vet man att det är kalas!

Årets allra sista storbuketter stod i vas.

Och frågar ni Juni, så gick minutrarna innan kalaset skulle börja, segt som sirap!

Men se nu började det närma sig middagstid och familjen slirade in på gården, zucchinin jag fyndat i landet var den sista ingrediensen att hoppa ner i kycklinggrytan..

”Varsågoodaa!”

Till middag bjöds den godaste kycklinggrytan jag vet. Den med fetaost och soltorkade tomater, ni vet? Med paprika och zucchini på toppen?

Grytan är lika god till ris av något slag eller till pasta, denna gång hade vi havreris.

Receptet, det finner du HÄR!

Så fint att vara samlade.

Då storfamiljen är stooor, och smått omöjlig att samla på en och samma dag.. så uppvaktades inte bara födelsedagsmamman utan också lillvännen, lite sådär i förskott. Himmel, vilken lyx för en liten O att födas till livet, totalt omringad av människor som älskar och älskar.

Och ni ser där då, hur nöjd han var? Nog så nöjd, bara att att få ett eget paket i sina händer. Mysa i Mormoster Storans knä och peka bok var också en höjdare.

Nu var det dags för kaffe och efterrätt! Toscapäronen serverades och givetvis hade jag fyllt på morotskakeförrådet under veckan, att plocka fram ur frysen nu.. för som allra godast är morotskakan när den nybakad fått frysas, sedan tas fram, tinas och äts.. oooh..

Mormor serverade glasstrutar till barnen. Alla nöjda!

Och sen plötsligt var det sena kvällen, hejdå-kramar i trånga och renoveringsstökige hallen och godnatt. En kalasig söndagmiddag jag stoppade i hjärteasken med ens.

Emmeli

G-VMBJT57ZE4