Så tog vardagen vid och vi har det långa, långa jullovet sparat i hjärteasken.

Vi tar en liten kik på några guldiga glimtar, vetja.. innan vi ser vad vi funderar på att ha för oss här framför…

Julbarnen. Bland det sötaste jag sett. Helt opartisk, jag vet.

Julritt på lillponnyn runt byn med bjällerklang som satte pricken över stämningens i.

Brollorna bakade kärleksmums. Och Lill-Ollen fick smaka smet, där han så självklart och hemtamt hängde på Storebrors höft.

En dag grävdes det för fullt igen, denna gång för att kunna koppla ihop bergvärmen. Sån lättnad när det kunde checkas av alltihopa.

Med ens började vi prova ut radiatorer, gamla element som vi hämtat härsan, tvärsan.. bland annat ur ett gammalt ödehus, i nån skrotcontainer och diverse blocketannonser förstås.

Provade oss fram såsom vi tänkt det.. men stöp på en gång. ”Vilket av dessa blir det här?”, ni hjälpte oss bestämma inne på ig och det blir förstås det grövre.. trots att det skymmer sikten vi fönstret, lite, lite direkt när man stiger genom dörröppningen från köket. Petitess. Men i samma veva som vi bestämt oss… så kom vi på att ”näeh, fasen.. vi KAN bara i sätta oss i sitsen, med fyra små, att riva hallgolvet (vilket behöver göras för att koppla ihop nya avloppet) nu mitt i vintern.. vi fortsätter med annat istället”.. just då, damp klinkret ner, som vi väntat på hela hösten.. såå nu är det ytskikt i badrummet på g istället.

Vill ni vara med i den processen, eller bara se när det är klart? Säg till!

Vi har förstås spelat spel. Så mysigt. Men här var gänget inte fulltaligt, för Storebror var minsann på eget äventyr med precis-jämngamla kusinen hos deras FarfarsMorfars.

Det har varit så himla härligt med känslan av oändligt med tillsammanstid.. vi har passat på att hästa så mycket vi bara kunnat.

Lillalillebroren tittar gärna på. <3

Vi träffade vännerna nere på byn.

Det var svinkallt och vi grillade korv och bullar i ett virrvarr.

Och så åktes det skridskor förstås. Papporna var med större barnen på isen medan vi mammor fick chans att prata i kapp. Bäbisen sov sig igenom hela alltet.

En omåttligt vacker vinterpromenad, där mamman fick chans till återhämtning och vila på sitt sätt, medan pappan var och åkte skridskor med storasyskonen ännu en sväng.

Varm choklad med vispgrädde till alla frusenlortar efter kalla utetimmar. Och lilla stickningen har följt mig var jag än gått. När vi möttes hemma hos Mor och Far för paltmiddag med storfamiljen, var det nästan lika många olika stickningar som möttes, som människor. Mysigt!!

Det stora i det lilla. Som när hela familjen fodrar hästarna och vi bara är bland djuren.

Och i vanlig ordning efter julen.. börjar längtat efter grönsaker och fräscha maträtter.. lördagsmyset med grönsaker, chips och dipp uppskattades av alla.

Och snipp snapp snut, så var jullovet slut. Ännu ett julfika på det!

Det som inte syns i bild.. är dom där andra nyanserna, som är lika mycket livet som något annat.

Som oron över sjuka småungar. Och smått brutal pärontrötthet. Orken som känns som om den är alldeles, alldeles slut. Tårarna vid vinterpratet av Clara Lidström, då hennes ord gick rakt, rakt in i hjärtat och gav mig flera igenkännanden och övertygelser (snälla du, LYSSNA på det, Underbara Claras Vinterprat i P1).

Sorgen. Över vår älskade lillkatt som blev påkörd nu i trettonhelgen, som behövdes tas till djursjukhus för att hjälpas till himlen illa kvickt. Det gör så ont, så ont, så ont och jag tror jag gråtit slut på tårarna. Han var ”mina drömmars katt”. Så otroligt snäll och kärvänlig oss alla. Storkatten har också sorg och det gör så ont att se.

Men vet du.. Jag är inte mindre tacksam.. för det ovan just beskrivna, det som inte så lätt syns i bild.. för allt, allt ingår. För oss alla. Och alla nyanser behövs. Det är ju det som är Livet…

…

Önskeplaner för V.2

-Landa mjukt i vardagen igen! .. jullovet har suttit som en smäck för oss alla. Nog känns det väldans ringrostigt att ställa alarm och komma i tid till skola och jobb och så vidare. Men vardag är himla, himla fint, det med. Och trots en otroligt trött första vardag idag, så känner vi oss utvilade på ett sätt jag inte minns senast..

-Dansa ut julen! Ja.. julen ska stuvas bort, men först njutas av in i det längsta. Hur ska jag klara mig utan julgran!?

.. japp, det får vara bra med planer så. Den första vardagsveckan ska mötas så lugnt och fint det bara går. Alla kommer att vara lite extra trötta och så få planer som möjligt bokas in. Skola, jobb, hemmaliv. Snöskottning, pärlspontshoppande. En tur på byaloppisen önskar jag mig också.. villhöver ”nya” vårvintriga köksgardiner..

Önskar er alla en fortsatt fin januarivecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!

Emmeli