… ja, det är alldeles för spännande här ikväll…

Och mitt i det smått vemodiga storplockandet, tänker jag sådär som alltid…

”Om jag inte visste, att det en gång fanns ett slut, skulle jag inte uppskatta det som susar nu så mycket som jag gör.

Om jag inte visste, att blomman en dag vissnar, skulle jag inte så andäktigt titta på den igen och igen och igen.

Om jag inte visste att dofterna snart fryser bort, skulle jag inte borra ner näsan i blomsterbunten med det djupaste av andetag om och om igen.

Och om jag inte visste att marken snart färgas grå, skulle jag inte insupa naturens färgpalett som om det vore den vackraste av målning.

…

Den bitterljuva förgängligheten. Det är den jag talar om. Vår stund på jorden”.

Den är så nära nu.

Frosten, menar jag.

…

Emmeli