Nu var det ju så himmelens längesedan vi hade frågestund, så vi drog igång en i stories inne på instagram. Tack vare er och era frågor, så kommer här nu förhoppningsvis lite god och matnyttig läsning… med frågor om allt från Mammalivet till renovering och framtidsdrömmar. Låt säga, att det här blir Del 1. Av minst två delar.

1.”Väntar mitt första barn! Vilka tre saker har varit viktigast för dig under bebistiden?”

Svar: Sköna, mjuka, lagomvarma (ull om det är höst-, och vintertid) kläder. Föds bäbis under sommaren är detta ingen brådska, men när kallare temperaturer närmar sig, så säger vi; En voksipåse!! Vi köpte en sådan till Sixten skulle födas, en classic, som nu med fjärde barnet fortfarande är heelt suverän. Amnings-bh av skönaste sort och purelan, båda för lilla mors mjölkkantiner. Kanske önskar du ha bäbis i ett babynest under natten? Det kan kännas tryggt första tiden. Och förstås, en bra barnvagn. För dina ändamål. Vi har satsat på en klassisk barnvagn med stora hjul, samt en trehjuling för att dra två barn i, vilken vi motionerar massor med.

2. ”Bråkar någonsin dina barn!? Mina retas och bråkar heeela tiden”

Svar: Nix, aldrig.… SKOJJAAAR! Såklart dom gör, det ingår i både utveckling och syskonkärleken. Det mesta groll löser kidsen själva, vi försöker ge dom verktyg att lösa sin konflikter, (”PRAAATA MED VARANDRA. LYSSNA PÅ VARANDRA. ”) men förstås behöver vi gå in och hjälpa till ibland om det spårar. ”Det är en fas vi går igenom”, kan en konstatera med jämna mellanrum när det syskontjivas mer… och faser, betyder utveckling eller hur? …och utveckling kan skava (låta bråkigt och ha sig), men så plötsligt har ännu ett kliv i lilla människolivet tagits och småfolket har växt, inifrån och ut. Häftigaste som finns!

3. ”Jag tycker det verkar fantastiskt och vill ha barnen hemma mkt men många har åsikter.

Svar: Vet du (som min upplevelse är i alla fall); det är helt sanslöst underbart. Såklart att det kan vara hur uttröttande som helst ibland, men säg vilket jobb som inte kan vara det!? Att under denna tid i livet, mina barns uppväxt, få ge dom mitt allt och lite till, göra mig tvärslut på det absolut viktigaste jag vet. Det känns helt, helt fantastiskt. Jag är så otroligt stolt, över att vi tagit oss hit, steg för steg. Det är ingen bäbis på väg, det är inte därför jag fortsätter att vara hemma.. vi är bara, just precis där vi önskar vara, mitt i vad som är vårt absoluta drömliv, med all denna tillsammanstid. Att få vara hemma med småsyskonen, möta upp storasyskon-skolbarnen direkt efter avslutad skoldag, hinna leva livet tillsammans, sju dagar i veckan, inte ränna om varandra, mötas som våra tröttaste jag, dunsa ner i soffan på fredagkvällen efter att föräldrarna jobbat 40 h och barnen varit iväg ännu fler timmar än så, försöka snabb-återhämta under helgen och sen ”på’t igen”… att slippa det där ”ekorrandet”, få känna att vardagen är guld, att vi njuter en onsdag likväl som en lördag, att ledig sommarsemester förstås är superhärligt, men att gråa vardagen i slutet av oktober är hela underbar…. det är bara helt otroligt fint. SÅ lycklig och tacksam, över att leva med en människa som delar mina värderingar. För jag får såå många, ja bara mammor, som skriver att dom så önskar att få spendera mer tid med sitt/sina små barn… men där pappan/mannen sätter stopp. Pengarna går före…

SJÄLVKLART behöver vi pengar, allihopa. Men det går att göra så många val, som faktiskt gör att investeringen i tillsammanstid är möjlig. I olika grad, givetvis! Det behöver ju inte vara hel-hemma med barnet/barnen, eller 100 % heltidsjobb. Det finns så, så många gyllene medelvägar att gå.

Slutligen, andras åsikter? Vaa…? , säger jag 😉 Lev ditt liv <3

4. Vad har du mött för reaktioner på att du väljer vara hemma med din barn så länge?”

Svar: Reaktionerna jag mestadels möter är; ”åå, vad underbart!” ..”alla barn skulle få ha det sådär gott!”…. även några ”när ska du börja jobba då?”. Då svarar jag alltid ”förmodligen kommer ja aldrig ha jobbat så hårt som nu”. Vissa har också sagt; ”alla kan inte vara hemma, men du har ju turen att kunna det du”… dessa ord blir jag alltid lite irriterad över.. för NEJ, jag KAN/FÅR inte bara vara hemma.. vi har SKAPAT förutsättningarna för att ha det såhär. Vi SLITER HÅRT jag och min älskade M, för att kunna ha våra barn hemma på heltid upp till skolstart. Jag driver till exempel ett litet älskat företag, tillsammans med den skäggige, vårt ”Drömgårdsliv”, ni vet. Där vi delar med oss av detta sätt att leva, till er som vill läsa/se, där vi också under dom senaste åren delar med oss av marknadsförings-plats till företag som vi tycker om och använder oss av i vårt liv. Företag, som vi sedan kan fakturera och därmed ha en sidoinkomst från. Det är en del, av alla inkomstbollar. Lägg till att den skäggige ritar hus och räddar liv (deltidsbrandman) och ni har ett par bollar till. Vi jonglerar ett gäng bollar, som utgör vår inkomst.

5. ”Önskar så man kunde leva mer som er. Tips??? Hur får man ihop allt ekonomiskt?”

Svar: Något jag ofta upprepar, i många situationer i livet. ”Att välja… är att välja bort!”. Vi väljer bort saker (både ordagrant och bildligt) till fördel för att kunna investera i liv och tid tillsammans. Jag har ett redigt inlägg jag döpt till ”Att tidstrolla och livsinvestera”, där jag mer i detalj berättar hur vi gör.. vill du läsa det? LÄS HÄR!

6. ”När/om du vill jobba utanför hemmet i framtiden, vad vill du helst göra då?”/ ”Vad är ditt jobb? Är det sociala medier och isf vad jobbade du med innan?”/”Vad har du haft för yrke? Och vad önskar du arbeta med i framtiden?”

Svar: NU ska jag berätta en sak ingen av er läst.

Men vi tar det ifrån början. Ni är många nya här inne och kanske vet ni inte in om ”begynnelsen av vårt familjeliv”. Det startade nämligen i Piteå. Närmare bestämt under min och makens högskoletid. Jag studerade fem år på Musikhögskolan och tog min lärarexamen med behörighet från minsta skolålder till gymnasienivå. Har grottat in mig extra på pedagogik för dom lägre åldrarna och kan med inte allt för stor ansats, lägga till ämnen i min behörighet. Försommaren 2015, med en ettåring på höften, togs examensbeviset emot, tillsammans med min älskade klass fylld med en hoper vänner-för-livet-vänner. Det låter enkelt såhär.. men nog var det en utav livets fräsigare utmaningar, det där. Vi blev gravida enligt önskeplan, hade upplevt saker som gjort att vi inte ville vänta EN SEKUND till på barnaliv. Jag pluggade 200% under graviditeten, för att kunna vara hel-ledig i ett halvår med ”Liten”, Pastellkungen, Minimannen.. vår älskade nu 9-årige S. Pappa M hade jobbuppdrag mestadels kvällar och helger och vi kunde pussla ihop allt på så vis… läs; vi tog hand om Liten tillsammans, skrev examensarbete och M slet också som ett djur för att vi som två 24-åringar skulle ha råd att köpa den där drömmiga gården nere i höga kusten som vi kärat ner oss i.. när S var 1,5 år så flyttade vi in där. Hit till gården, där vi lever för fullt nu. Vi hade tömt fickorna totalis och jag behövde absolut tacka ja till den fasta lärartjänsten (dessutom min absoluta drömtjänst) jag fick.. ett läsår jobbade jag som lärare. M reste då land och rike runt med det jobbuppdraget han hade då. Liten, behövde alltså vara på förskola, cirka 17 h i vecka.. dom månaderna. För sen kom ju Lillasyster, sommaren 2016. Och ingen var mer säker på, än jag, att aaaaaldrig skulle något av våra barn vara på förskola i den åldern igen om det inte absolut var nödvändigt. S tog det bra. Det var ju inte så många timmar. Men i Mammahjärtat kändes det inte bra. Och helst, ville han förstås vara med mamma eller pappa. Jag tror på, att det där året gav oss många klarheter i, hur vi vill ha det. Och det är dit vi har jobbat oss sedan dess. Min fasta tjänst…. som vänligt väntat på mig, … har jag nu sagt upp. Eller det var ett tag sedan nu. Jag är ”Bara HemmaMamma”. Med allt vad det innebär. 400% fokus på barnen och en snutt hemmajobbande också, menar jag. Där jag jobbar som digital kreatör via min blogg och instagram (@dromgardsliv). Jag ger barnen mitt allt och har samtidigt chans att tacka jag till olika jobbuppdrag som dyker upp och passar in i vårt liv. Men jag är inte bunden, äger all min tid. Såhär vill vi ha det nu. I en framtid? Så gissar jag att jag kommer att jobba med barn. Det är det häftigaste jag vet. Hur och på vilket vis, det vet jag inte. Jag låter livet få utvisa… ”följer flödet”, som min älskade J en gång sa till mig… Nu är nu.

…

Leverar svaren till Del 2, en annan dag. Har du orkat läsa ända hit? Imponerande! <3

Emmeli