Vilka två helt underbara dagar som i år hamnade så nära, så nära inpå varandra.

Dessa två dagar känns som ett endaste strössel. Som ett strössel av kärlek, menar jag.

Vi har pysslat i massor. Ritat med vit oljekrita på vitt papper och målat akvarell ovanpå som skapat vad som nästan känts som magi. Och så har vi mumsat semlor, i långa rader.

Att en snöstormig februaridag få pyssla om småungar och djur, tina vetebullar ur frysen och sno ihop en mandelmassa så god att vi hade kunnat äta den som den var. Fylla semlor och låta femåringen spritsa grädden. Sen vänta tålmodigt, till att klockan skulle slå sluttid för skolbarnen.. och in det då ramlade storasyskon och andra hjärtenära människor. För att få mötas, kramas och ha semmelkalas en tisdag eftermiddag mitt i livet.

Det kändes så ofantligt lyxigt.

Skymningsljus i mitten av februari. Också så lyxigt.

Och idag vaknade vi till en onsdag alldeles i mitten av februari. Alla hjärtans dag.

Vi har pysslat ännu flera hjärtekort. Att måla med akvarell kan vara en ny besatthet känner jag. Otroligt trevligt. Och dessa kort är inte först ritade med oljekrita, utan med ett stearinljus, det funkade superbra det med!

…

Jag tycker om den här dagen, än om jag kan tycka att den är uppsjåsad.. kärlek kan och bör vi visa varandra året om.. men ändå, Jag älskar kärlek och använder gärna den här dagen till att strössla lite extra av det. Men jag tycker INTE att man behöver KÖPA PRYLAR (som ju affärerna såhåhå vill att vi ska göra) för att visa sina uppskattning för varandra. (Okej okej, blommor och choklad räknas inte….. 😉 )

Så jag har, i helt vanlig året runt-ordning, försökt visa barnen hur vi på andra sätt än genom prylhandel, kan visa vår kärlek och uppskattning för varandra och nära och kära i kring. Vi har tjavat till granngårdarna med semlor. Skickat hempysslade kort på posten till älskade som bor långt ifrån. Petat ner kärlekspost i brevlådan hos Farmor och Farfar. Skrivit små lappar till varandra. Kramats. Och pussats. Sagt att vi älskar varandra.

Och i eftermiddags gjorde vi ännu ett litet gäng semlor och tjavade iväg med kaffeflaskan och bakelserna, tog vägen istället för rätt över lillåkern som om sommaren.. knackade på hemma hos tant G och bjöd på två-fika. Ni må tro att hon blev glad. Och vi andra med. För himmel vad gott det känns att sprida kärlek och göra någon annan glad.

Att visa uppskattning för varandra, för dom vi är, kan vara det finaste som finns. Och i den stora världen känns det på många fronter så mörkt och eländigt. Men vi ger inte upp, eller hur! Vad vi matar, är vad som växer. Så låt oss mata kärleken!

Och du! Ja, DU! Kom ihåg en sak. Att du! Jag just DU. Är så värdefull, älskad och viktig. Kram till dig, från mig!

Emmeli