Vaknar till söndag.

Hämtar ett surdegsbröd ur frysen och gräddar till frukost. Att göra eget bake off-bröd, vilken otrolig hit! Ute tar vi hand om djuren, hämtar in ägg och klappar varm ponnypäls. Det rullas snögubbe smått motsträvigt, att kämpa fram med cykel genom slasket, var mer motiverande. Vårlängtan har slagit till, hos både stora och små.

Tar en sväng till Gårdshuset på klädletarjakt. Kånkar fyra par stövlar under ena armen och en 2,5-åring under andra. Konstaterar snabbt att bara ett par av stövlarna kan användas nu i vår, nya storlekar behövs för tre utav barnen. Ger mig ut ännu en gång. Lämnar åter och söker vidare. Till stor lycka, hittas ännu ett gäng av ärves-stövlar och där fanns exakt vad vi sökte. Men när det gäller fotbollsskor, som var punkt nummer två på inventeringslistan, så gick vi bet. Det får bli ett köp. Kollar tradera och blocket och finner på direkten vad vi söker. 100 kr, som nya. Nöjdhetskänslan är total!

På vägen in passeras frysrummet och med in, följer grädde , som jag frös för några veckor sedan efter att ha hittat cirka fem liter grädde på ”ät snart”-pris, (50 %) på bästa lill-coop. Snor ihop en pajdeg. Ringer till mor och far och bjuder in dom till söndags-knytismiddag, ”ta med lite rökt skinka om ni har, så ordnar vi resten”, sa jag. När Lillen sover, mellanbarnen sitter och målar sina färdigbrända trolldegsalster och Storebror är och leker med kompisar i granngården, tjavar jag långpromenad medan M fortsätter med kökstaket… några hundra småspik skulle ryckas ut. Limfärgen ska tvättas ner. Väl hemma har även den lilla handlingen som behövde göras, gjorts på vägen hem från promenaden. Det lagas trippelsats skink- och ostpaj, så gott att ha till lunch kommande vecka och så gott till middagen. Strimlar vitkål och gör en kålsallad. Till liten förrätt steker jag på sista skivorna av surdegsbrödet från frukosten, i lite olivolja. Strösslar flingsalt över. Barnens favoritglass till efterrätt och sista småkakorna från Storebrors 10-årskalas. Det känns så lyxigt, att kunna avsluta veckan tillsammans med barnens Mormor och Morfar.

Diskbänken dignar nu av disk, men det struntar vi i nu, det kan jag ta imornbitti. Nu ska här nattas småungar, små gympaväskor hänger beredda inför första skoldagen efter påsklovet. Måndag och starten på en ny vecka i vårt egna vardagspussel väntar.. att få vakna med barnen i lugnan ro, putta iväg mot skolan, fylla på brödförrådet med minstingarna som hjälp… sörpla morgonkaffekoppen i stilla ro.

Det är söndagkväll nu. Och det känns så lyxigt att ha inte ha någon som helst ”söndagsångest”, inte den här söndagen heller.

Tacksamheten är oändlig, över att få leva detta livskapitel på detta vis. Vår vardag. Barnens barndom. En dag i sänder.

Emmeli