Nästan lite för bra.

Vart tog den här dagen vägen?

Poff sa den bara, precis som alla dagar just nu. Lektion 3 gick i alla fall strålande, jag njöt av att få vara musikfröken. Efteråt återvände vi till högskolan, jag och min kompanjon, och fortsatte arbeta. Efter lunch traskade jag hem för att öva och förbereda min undervisning i piano. Det är svårt det där med pianoundervisningen tycker jag. Kanske har det något att göra med att jag aldrig spelade för någon lärare när jag var litenliten nybörjare. Det var min älskade pappa som visade mig mina allra första ackord. Och sen satt jag där, på den stoppade pianopallen, i timtal och klurade ut saker själv. Oj oj oj, vad päronen har stått ut med timmar av övning (Love you!).  Så det var först när jag började högstadiet som jag började ta pianolektioner och då var dom på en redan ganska hög nivå. Så jag har liksom ingen hjälp av att tänka tillbaka, hur var det jag fick börja lära mig? Som jag kan göra med fiolen. Så det är helt klart en utmaning, och jag gillar den! Utmaningar är bra.

Efter 8 timmars plugg så klappade jag igen böckerna och anteckningsblocken, beslöt mig för att nu var arbetsdagen över. Och vet du vad jag längtade till?

Jo. För några dagar sedan, så sa jag till M att jag behöver en step-bräda. Ingen sån där svindyr som man köper, bara en låda som jag ha när jag tränar. Fram tills nu har jag kunnat använda trappen ute, till att göra step-up till exempel. Men nu tycker jag att det är för kallt och det är halkrisk i ute-trappen. Mhm… sa han bara. Och idag, ja för bara en liten stund sedan, har jag invigt min alldeles egna step-bräda á la mannen M. Japp, han fixade en sån åt mig. En höj- och sänkbar. 3 olika lägen har den. Med gummilister under som gör att den inte rör sig ur fläcken ett dugg. Alltså…

Japp. Han är bäst. Nästan lite för bra. För att vara sann alltså. Men han är det, jag vet det.

Lycklig, svettig och äcklig efter dagens tabata-pass. Ja gravid! Är jag ju också 😀 Tjoho!

TJINGELING!

Kram/lillafrun