En utav alla saker jag tycker om…

..med att dagboka på det här viset, det är att kunna gå tillbaka i arkivet och kika. Vad gjorde jag denna måndag för ett år sedan? Vart var jag i livet då? Jo. Jag var lycklig över att äntligen ha fått klart något som jag hade gått och hoppats på, länge, länge. Kommer du ihåg vad? Om inte, klicka här.

Något häftigt skulle hända. Och det gjorde det också. Något som formade oss till något vi inte hade varit idag, om vi inte tagit den lyxiga chansen att uppleva denna resa. Jag blir alldeles rörd, tacksam och lugn i kroppen när jag läser orden jag skrev kort därefter. (klicka här). Om jag lyckats med det jag skrev om….

Nja. Inte fullt ut i alla fall. Jag tror i och för sig att det är svårt att göra om mig till en cool-lugn filbunke, när jag snarare är ett yrväder med vinden åt alla väderstreck, samtidigt. Men, jag har lärt mig att uppskatta livet, det stora i det lilla, ännu lite bättre. Och faktiskt, så försöker jag att inte stressa och pressa så förbaskat. Ibland tappar jag såklart fotfästet och perspektiven blir storlek tunnel. Man är ju bara människa liksom. Och Jag, är evigt tacksam över dom där tre veckorna, i den där stora världsdelen som tumlade runt på mitt inre.

Kommer du ihåg att jag var så tokig innan, och prompt skulle klappa en krokodil? Nu såhär i efterhand, kan jag berätta att det hade med Liten att göra. I Gambia säger man att om man som kvinna klappar en kroko, då blir hon gravid på stuberten.

Jag behöver inte säga mer än så. 😉

Kram/Lillafrun