Nu är det jul igen.

Dessa dagar alltså.

Hemmahemma, den där tiden innan jul. Bland en sprakande brasa, en massa julstök och ljusdoften av äpple och kanel. Att ha en hel dag, till att bara göra precis vad man känner för. Vara ute, spela piano, åka en sväng till stan för att klämma på bäbiskläder och köpa fotoalbum till något som ska fixas inom kort (inom kort och inom kort, hajjaru? ;)). Och en dag, för mitt årliga uppdrag; att klä julgranen. Pappa bär in granen och fixar ljusen tillsammans med mannen, som kliar sig på hakan och säger hm… lite mer till höger kanske? Mamma, beskådar, bakar limpa och proppar nejlikor i apelsiner. Och jag, jag njuter och klär granen så fint jag bara kan. Varje år är det den finaste granen vi har haft och varje år är den klädd helt perfekt. Enligt mina stamceller alltså. <3

M och pappa.

Mamma.

Och undertecknad.

Det är så himla mysigt att klä granen med pumlor från Lillmormor; min mormors mamma. Ja, såklart är många mycket nyare än så, men till exemplet glittret jag håller i händerna, det är ifrån gammelmormor. Henne hann jag aldrig träffa, sladdis som jag är. Men jag tror hon var gullig och god. Jag känner det i glittret.

Så. Nu är det jul igen. Granen står så grön och grann i stugan (eller grottan?) och limpan är bakad. Och nu tänker jag inte skriva ett ord till. Jag måste gå och provsmaka den. Limpan alltså.

Hur har ni det i stugorna? Julstökas det för fullt?

Hursomhelst, så önskar jag att Du har det bra där du är!

Kram/lillafrun