Det där med motivationen.

Ja, ibland känns det inte helt självklart.

 Ibland känns det motigt, även för mig, som verkligen älskar att träna. Säger jag alltså, inte  Maja-hunden. Även om hon inte heller verkade så pepp på det där med träning idag.

Ikväll hade jag helst lagt mig i soffan och dragit filten över mig. Ja på en gång, efter middagen. Men så är jag ju den där vanemänniskan, du vet. Och jag brukar i dom allra flesta fall träna på måndagarna och tycka att det är den bästa starten man kan få på en ny vecka. Så det skulle liksom inte kännas rätt att bara bryta den höjdaren, bara sådär.  Jag känner mig själv, rätt så väl, faktiskt. Och jag vet, att jag skulle må allra bäst om jag ändå drog på mig träningskläder, tryckte på tabatatimern och körde igång.

Men. Det där med motivationen.

Det äär inte helt självklart alla gånger. Jag brukar då tänka såhär (för ja, det är just det, det handlar om. Tänket.) : Jag vet att jag mår så bra av det. Och tänk vad skönt efteråt, när kroppen är genomtränad och påfylld med ny energi. Det är precis det som träning ger- ny energi. Soffan och filten- ja dom, är äääännu skönare efter ett träningspass. Och tänk dig, en iskall hallonsmoothie att sörpla på, som återhämtning. Och, den bästa träningen, är den som blir av. Kör nu! 

Typ så.

En stark preggo-kropp. Jag uppskattar den. Och den tog mig ikväll igenom ännu ett träningspass. Tacksam.

M och jag tränade bredvid varandra, men helt olika saker. Han körde ett rent TRX-pass. På bilden: Plankan med knäindrag (stå i plankposition och dra knäna in mot magen). Den övningen längtar jag efter att få prova!

Och den där smoothien. Den var den godaste jag ätit. På riktigt. (Två stora matskedar kvarg, en apelsin, en banan, en skvätt juice och ca 2 dl skogshallon. Makalöst.)

Och så var den här måndagen till ända och jag känner mig helnöjd. Både i kropp och knopp. Om jag ångrar träningspasset? Aldrig. Har aldrig gjort. Och jag kommer nog aldrig göra det heller.

Men kudden, den blir skön nu.

GODNATT!

Kram/lillafrun