Dagarna här hemmahemma är så värdefulla för mig.

Kan man annat än le? 

Det är så mysigt att familjen får ta del av Liten. Han växer så det knakar och utvecklas för varje dag. Jag fullkomligt älskar att se hur alla bara tar honom till sig, hur dom älskar honom, av hela hjärtat. För den han är. Våran lilla prins. 

Nu sitterjag hemma hos päronen, i den där fina fotöljen framför brasan, svettas ihjäl lite eftersom jag inte lyckats fått av mig understället som jag traskat runt i idag. Om det varit varmt så in i bängen? Jappp. Men, jag hade visst inte packat utekläder för såhääär varmt väder… men vad gör det? Nä, nada, nada.

Dagen har varit god. För både hjärtat och magen.

För magen, så satt Storans brakpåskfika som en smäck. Och för hjärtat, så var det underbart att hitta dom här tre, ute på verandan, pratandes om allt möjligt. M är liksom väldigt betydelsefull för båda dom där två små pojkarna.
Lilla pyret i randiga brallor kollade storögt på sin kusin.

Om den där asken kan bli full? Den jag samlar mina guldkorn i? I hjärtat. Nä, den blir bara större och större.

Kram/lillafrun