Nu är jag trött.

Ja, kära nån. Idag har hjärnan fått vara igång, på ett vis som den inte varit på ett tag. Något som känns väldigt ovant men också lite småroligt, liksom. Och en dag, eller rättare sagt typ tre timmar, var alldeles lagom för en Liten-ledig morsa med en lika ledig hjärna. Och idag, hade jag ändå Liten precis bredvid mig och han sov dessutom. Så jag tappade liksom ingen tid med honom. Men ändå, all tid är så dyrbar och just nu bara, baara till för att leva bäbisbubbla. Ja, den fortsätter och jag älskar det. Att jag har möjlighet att bara vara här. Mitt i vackra dimman av bäbisdoft.

Produktiva timmar, effektiva timmar, lika med en brinnande hjärna för min del. Som tur var hade jag och mina kompanjoner ett skönt mål med dagen; en världsgod sopplunch som serverades av världens bästa M. Du måste få receptet, som i grunden är ett Per Moberg-recept. Här kommer det:

Sparrissoppa

(typ 6 portioner… eller 4 superhungriga!)

Det du behöver:

• 500 g grön sparris
• 5 st schalottenlökar
• 5 dl vispgrädde
• 5 dl kycklingbuljong
• 1 dl vitt vin (vitt matlagningsvin gick finemang!)
•   salt

Och sen då?

1. Skala sparrisen och skär upp i 1 centimeter långa bitar. Lämna gärna topparna oskurna. Koka upp lättsaltat vatten i en kastrull och koka sparrisbitarna och topparna i 2-3 minuter. Häll sedan bort vattnet.
2. Skala och hacka löken (M använde 4 istället för 5 lökar) och fräs lätt i en kastrull. Häll över vinet och buljongen samt grädden och koka upp.
3. Lägg sparrisen i gräddsåsen (utom knopparna som skall vara garnityr). Låt koka i 10 minuter och kör sedan i mixer.
4. Smaka av med salt och peppar.

Piffa genom att lägga sparrisknopparna övers i tallriken!

Och i eftermiddag drog vi på äventyr ner på stan. Vagnen rullade fint och jag och M traskade på i rask takt. Det var nödvändigt, den raska takten alltså, för fy tusan så kallt det är här. Det ser så härligt ut, solen skiner, men ooh så lurigt. I alla fall. Vi drog till BVC, för att mäta, väga, kolla höfterna, hjärtat, lungorna, magen, reflexer, och så. Har du grädde i tuttarna? undrades det. Javisst, det har jag! , svarade jag…..Orden han växer så det knakar! och så stark han är! …fick vi också höra.  Malliga, stolta och tacksamma föräldrar som rullande ut den så kallade Rolls royce-bäbisen. Ja, han fick beröm för sin fina vagn och sina snygga namnnappar, därav fick han namnet Rolls-royce-bäbisen.

Och nu är det kväll. Jag har redan hoppat i den überrutiga pyjamasbrallan och är redo för bäbismys hela kvällen lång.

En tisdag. Med smygroligt måstefix. En galet god lunch. Ett lyckat BVC-besök. Och en kväll i rutiga pyjamasbrallor.

Allt gott!

Kram/lillafrun