Att kunna göra någonting åt saker och ting. Och pyramiden.

Nu känns det bättre.

Ja, mycket bättre till och med. Jag tog mitt förnuft till fånga. Jag vet ju att det knappast blir bättre av att sitta där på stället och tycka att det är småpissigt. Jag lever och har hälsan! tänkte jag. Bjöd upp mannen till dans. Nä inte riktigt, men ett träningspass! Ett pyramidpass. Passet börjar med 10 burpees. Dom kändes tunga, benen var rätt stumma. Och himmelen öppnade sig, såklart. Sol ena sekunden, regn andra. Men vi gav oss inte. Stod där ute i skyfallet. Allt eftersom vi blev dyngsura och ännu blötare än så, så vaknade kroppen till liv. Uppför pyramiden och ner igen. Ett varv var gjort.

Men sedan flyttade vi in.

På lon.

Förstååår du vad jag njöt då!? Asjobbigt, men det gav sån känsla att vara där inne. Med regnet smattrades på lagårdstaket. Passet landade visst på två och ett halvt ”varv” av pyramiden. Helt galet. Men efter det, ja då var jag som en ny människa.

Här är passet, för den som vill!

Pyramiden:

10 Burpees

20 Axelpressar

30 Russian twist

40 Utfallshopp

50 Sneda utfall bakåt + 10 Burpees (för att peppra på pulsen lite till;) )

40 utfallshopp

30 Russian twist

20 Axelpressar

10 Burpees

…. = ett ”varv”.

Vi åt lunch, snofsade till oss lite och sedan traskade vi ut på promenad. Till M´s farfar och hans gulliga M. Jag fullkomligt älskar att vara hos gamla människor. Prata om sånt man kanske inte pratar om annars. Låta generationerna mötas. Och den där grejen att öppna köksskåp som dignar av vackert porslin, duka fram kaffekoppar jag bara skulle önska var mina. Sitta där i hemmet en stund, över en kaffekopp. Få historier berättade för sig. Och bara vara. Sånt älskar jag.

Nu är vi hemma igen. Och titta här!

Det är inte klokt vad den gör för humöret, den där solen. Och dom där nyinplockade lupinerna som står här och där, dom gör också susen. Så ja, nu känns det bättre. Och bättre än så.

Vad skönt det är, när man kan göra någonting åt saker och ting. Men sen är det ju så, att det måste vara lite moloket ibland. Faktiskt. Men det är himlarns skönt när molokenheten har dragit sin kos!

Allt gott!

Kram/lillafrun