När kvällen såg ut såhär. Då var valet mellan att stanna eller att åka hemåt, inte svårt. Jag hade den där rosa mysdressen med, i en ruffsig hög. Liten hade packat pyjamas uti fall att. Och en tandborste hade vi här redan. Vad med behöver man, liksom?

Kvällen var solig och vi gick iväg på promenad, hela högen. En sån där långsam en, där man hinner känna

..och dofta. Den här längan av rosor, var inte att leka med. Det. Doftade. Så. Gott.

Vattnet var utlandsgrönt på vissa ställen. Spegelblankt och grönt. Vackert.

Vi har ett knäpp på oss, sen kommer kamerabatteriet att dö. Skynda!! (vissa hann till och med att posa med det där übernaturliga benet….ohwell..det bjuu jag på!)

Så idag vaknar vi här. I sommarstugan. Äter frukost med mammas nykokota jordgubbssylt och skrattar åt en radio som bara pratar med oss ungefär en gång i kvarten. Det är glapp. Om man säger så. Och mobilen är helt urladdad och ingen laddare är med. Och kamerabatteriet mår på samma vis. Elden sprakar i brasan och det är söndag och vilodag. Och den kan knappast starta bättre än såhär; med en Liten som står och stampar hejvilt i hoppgungan, jordgubbssylt i filen och bortkoppling ifrån omvärlden. Ja, bara jag stänger igen dagboken också, så är det på riktigt. Avkopplandet, bortkopplandet.

Vilken tur, att vi blev kvar här.

Fridens!

Kram/lillafrun