Vi var till Fårö häromdagen.

Onsdagen startade sådär, nästan olagligt tidigt, kring halv sex på morgonen. Allt för att vi skulle kunna göra matsäcken, storlek stooor, och sedan dra iväg från huset. Upp till Fårösund och hinna dit innan resten av ön vaknat och bestämt sig för att ta sig till den där, otroligt vackra, lilla ön, Fårö.

Och i år, till skillnad från förra året, så slapp vi färjekön och kunde kryssa över vattnet på en gång. Färjelycka hos Lilla Familjen!

Snyggisarna J och A. 

Innan klockan slagit tio var lilla versionen av Familjen Taikons på plats. På Sudersand.

Systerdottern, hon jag kallar för Lillis och som är som min lillasysteer, du vet. Och så mannen förstås, och M. Och syrran och Lillsvågge. Och jag. 

Det var vi som tillsammans släpade packningen Allan; matsäck, solstolar, parasoll, barnvagn, täcken… Och vi visste inte hur många gånger vi skulle påpeka vilken dag!!! för det fanns verkligen ingenting att klaga på; en sommardag i absolut värdsklass. Till en början var det bara vi och ett gäng till. Men i ett knyck hände det grejer…Det var så makalöst mycket folk. Men det var precis som om vi stank Taikons-stank, för närmast oss, åt alla håll, så var det härligt med space och vi kunde breda ut oss och bara må gott. Det åts och åts…

Och konstaterades, att mat är himmelskt! Särskilt när man sitter med näsan mot solen och med blicken mot det hav som aldrig ser ut att ta slut.

Fårö. Sudersand. 23 juli 2014. Vattnet. Maneterna.

Glassen.

Och så dom där två…han, den lilla versionen, som bar turkos byxdress med får på. Dagen till ära, liksom,

Och dom där två, pajasarna, päronen, Piff o Puff..

E hjärta M. Just precis så.

Och där var vi alltså, ifrån morgon till sena eftermiddagen. På Sudersand och bara hade det så gott vi bara orkade. Sedan drog vi vidare, mot målet att hitta en god vedugnsbakad pizza. Och det fixade vi!

Någon gång, typ var 23e år… typ. Då, kan jag tycka att det är gott med ickehemmapizza. Igår, var en sån dag. Den här var riktigt fräsch en, och god och den tillagades på en restaurang jag hade velat ha varandaste möbel ifrån. Shabby. Perfekt shabby! Tusan vilken tur att inte pizzan var shabby, förresten.

Och som om det inte var nog, med en pangdag på stranden och god pizza, så tog jag och M med oss gänget ut på det raukfält som betyder kärlek för oss och som är ett utav dom vackraste platser vi vet. Langhammars raukfält. Och vägen dit? Den är inte så pjåkig den heller…

Vi mötte lamm och lammooongar. Till sist kom vi fram. Och där sken solen med sitt mjuka, pastelliga kvällsljus. 

Det. Var. Så. Vackert.

Vi tittade på den vackra solnedgången och jag fick återigen ett sånt där glädje-tacksamhetsrus i kroppen. Över att han. Är min.

17 timmar senare, så ramlade taikons innanför dörren. Trötta, trötta. Och dagen därpå, igår alltså, matade vi vidare med nya, soliga äventyr. Såna med citrongula meloner och långa dopp i det varma havet. Och lite annat. Och idag, då är vi på långvift igen!

Men det där, det var en dag på Fårö.

Kram/lillafrun