God onsdag från lyan!

Mitt i den där känslan av tråkighet att lämna ett kära hemmahemma och ett Sommarhemma som blivit något så mycket mer än vi kunde ana, så är det fantastiskt att komma hit. Vi är ju hemma här. Och vi älskar ju inte våra lya mindre, bara för att hjärtat vidgats och blivit förtjust i ännu ett ställe.

Vi har sovit som tre stockar i natt.

Igår när vi kom hem, så började vi packa upp från alla håll och kanter. Slet upp det där stora, stora paketet som Liten fick i doppresent, monterade ihop och sa wow, det är den finaste jag har sett!!! 

och vi grejade på, packade upp, pustade lite över att det kändes som om väggarna anföll, jämfört med i Sommarhemmet där man kan dansa vals i varje rum, om man så vill. Sen upptäckte jag att den där handlingen vi snabbt gjorde, precis innan vi var hemma här, den som bara skulle räcka till middag och frukost. Den hade visst misslyckats lite.. smöret. Smöret, till frukostmackan, för tusan.

Så jag slog två flugor i en smäll; snörade på mig löpardojjorna och stack ut och sprang. På mitten stannade jag på ica, kutade igenom kassen, glad i hågen. Sen sprang jag resten av rundan och hem. Med ett smörpaket i handen.

Det såg nog lite småkonstigt ut. Men det kunde inte brytt mig mindre. Jag sprang för glatta livet och det gick så lätt, trots trötta ben från passet kvällen innan.

Precis när jag kommit hem, så plingade det på dörren. Där stod gullvännerna. Med dom största leendena, stora kramarna och fina paketen till lilla prinsen. Ett mysigt och kärt återseende. Alldeles perfekt, för jag och M var så less på att packa upp att vi behövde några som stoppade oss. Så vi satt där i soffan bland stök och grejs, och njöt av att träffa varandra. 

Idag är det en ny dag, vi håller på att finna oss till rätta. Det finns massor att göra. Och jag älskar´t!

Kram/lillafrun