…ja, jag väntar å väntar.
Fiollektionen gick kanonbra, nu är det bara resten kvar. Och jag vill helst fly hem och ligga under filten och sova på M’s bröst. Där känner jag mig trygg. Han hjärtslag får mig lugn. Å, jag vill heeem!
Men, nu är det såhär! Man kan inte utvecklas om man inte utmanar sig själv… man måste hoppa ur trygghetszonen. Och en sak till! Visualisera och intala sig hur bra det kommer att gå, det är också ett knep.
Oj oj oj så klok jag låter. Nu ska jag försöka lyda mig själv…
En liten stunds väntan nu bara… Min rosa hög och två fina vänner håller mig sällskap. <3
KRAM/ lillafrun
Vad söt du är! Innan jag läst inlägget nedanför trodde jag du åkt bort på nåt ”fiol-läger” eller liknande, och att du skulle sova borta… Du ska inte oroa dig så mycket! Jag tror den där gemensamma fiollektionen gick superbra, du kan ju det där!!! 😀
Kram från Idan <3
Å fina Idan!! Du är bäst<3 jag längtar efter dig! KRAM
Ramlade in här och vill bara säga att du har en himla mysig blogg 🙂
Nämen åh så himla roligt, välkommen! Och tack snälla, det värmer! 🙂