God onsdag!
Titta vad jag möttes av när jag klev upp i morse
Min man satt och sydde som en galning. Ha, ha! Åh. Vad har jag gjort för att förtjäna honom?
Vyn av dom vackra vidderna genom köksfönstret, och synen av den där älskade mannen. Det gav mig en varm-i-hjärtat-start på denna lill-lördag.
Det är bara den där gardinen till det där köksfönstret, som är kvar. Innan det är helt färdigpiffat här, alltså.
M försökte väcka mig och Liten vid kalendertid i morse. Men det var stört omöjligt. Trots att han tvingade på mig Rutger-glasögonen och allt. Men vi somnade om, jag och bäbisen. Så skönt och mysigt. Men till slut vaknade vi och klev upp till det där. 
Lilla hundvalpen vi har här hemma, kröp det snabbaste kan kunde för att få tag på dom där rutiga sakerna som ska bli banden till en hissgardin. Jag har en bild i huvudet, som vanligt, hur jag vill att det ska se ut i slutändan. Och mannen gör nu verklighet av det. Jag syr inte på symaskin. Den avskyr mig och jag känner väl inte sådär jättestor kärlek tillbaka. Om jag säger så.
Kvällen igår?
Åh. Fantastisk! Den där konserten är alltid så fin! Dessutom! Hann jag knappt in genom kyrkan innan jag träffade en massa kändisar. ”Gamla”, goa, lärare som levererade stora kramar på löpande band. Jag njöt och blev stundvis Lill-Emmeli igen. Som när min lillskolefröken dök upp. Min älskade I. Det var tider, det! När jag gick i fyran och stannade kvar på skolan varje dag. För att vara med fröken, städa och plocka ordning i klassrummet. Jopp! Det är sant. Jag har alltid varit såhär; städtokig och småknasig.
Nä. Nu ska vi pausa allt vad som pågår här hemma och packa in oss i bilen för en tur till stan. Några småärenden ska uträttas. Jag var visst inte heeelt klar med julklapparna, hade glömt julklappsleken. Mammamormor dyker upp när som helst, så vi får dessutom finfint sällskap med oss!
Så det är vår lill-lördag, så långt.
Må så gott idag!
Kram/lillafrun
Alltså en karl som kan sy, vad mer kan man önska?. Bästa Martin!
Förstår din känsla och lycka då du träffade dina gamla lärare. Varje gång jag är och hämtar mina syskonbarn eller är och tittar på dem då de har uppträdande och annat på skolan så är det ett enda kramkalas med mina gamla lärare. Så fint. Förstå hur många elever de lärarna har haft efter oss, dig och mig, (ja framförallt mig som är lite äldre än dig, ha ha) och de minns oss vid namn. Ngt bra måste vi allt gjort under våra skoltider, ha ha
Eller hur! 😉 haha, jag skrattar varje gång han sätter sig där. För jo, liiite tvingad är han allt, men han gör det så jädrans bra och det är en så fin kärleksförklaring till sin fru, ju! Nu hänger gardinen uppe och är så fin, så!
Haha, ja något bra… eller bara ”något”, som dom helt enkelt kommer ihåg oss för 😉 men vi tänker ”något bra”, tycker jag! 😀