Så var det plötsligt torsdagmorgon och jag är uppe i ottan.
Jag är strax på väg upp på högskolan för pianolektion. För en kurs som jag egentligen inte alls behöver läsa, men som jag helt enkelt inte kan låta bli. Jag älskar att spela piano. Och bland det roligaste jag vet här i livet, det är att ha lektion med min världsbraiga pianolärare. Ser dessa spelstunder som en present från mig själv, till mig själv. Nu i vår gör jag ju antagligen livets sista timmar i skolbänken och som galen skolälskare gäller det helt enkelt att passa på. Vilken jädra tur att det är just lärare jag, inom en snar framtid, examineras för!
Minimannen är tokig i pianot han också, och spelade en trudelutt det sista han gjorde innan läggdags igår. Jag smäller av så söt han är i sin kusinärvda nattskjorta som är alldeles för lång och lika fin.
Nu ska jag kila iväg.
Ha en god torsdag!
Senaste kommentarer