Jag ville knappt somna i natt.
Jag bubblar av känslor, minns tillbaka och njuter så av det. Jag och mannen sa till varandra sista gången vi kollade på klockan, strax efter midnatt i natt, att nu började det snart på riktigt. Och i morse när jag vaknade, tänkte jag; nu var han här.
Datumen stämmer såklart inte, men dagarna.
Livet, alltså. Så häftigt att det inte är klokt!
Nu är vi en Liten familj som absolut inte kan minnas hur det var innan vi blev detta sammansvetsade gäng.
Bilderna är från förförra söndagen när jag och S varit och handlat alspånsrökt korv och gene tunnbröd och vi, päronen, grillade korv-lunch. Så himla mysigt. Och gott. Liten fick också smaka såklart, så pass att han hann få ketchupmusche!
Idag regnar och snöar det om vartannat. Riktigt, riktigt ruskigt väder. Men det gör precis ingenting. För här inne i lyan är det varmt och brinner ljus. Ring så spelar vi, är på radion och Minimannen pinnar på med sina små ben, i pyjamas och . Och vi njuter lördagsmorgon tillsammans, hela familjen och dessutom vårt finfrämmande; Litens farmor och farfar.
Och mitt mammahjärta, är så lyckligt och tacksamt att det nästan svämmar över.
Senaste kommentarer