Måndagmorgonen är strax innan tupptid och jag sitter här på bron och pustar ut.

Det bara osar om mig efter morgonens löptur. Så himla skön stund, just nu. Men det gick inte av sig själv att kliva upp i morse. Hujedamig. Men, jag visste ju att jag skulle vilja springa idag, någongång, och då hade jag två val;

Antingen ligga kvar i sköna sängen, bara en liten stund till. Fortsätta lyssna på Liten som snusar där borta i spjälsängen och helt enkelt ta löpturen senare idag… garanterat mosigare i huvudet och tröttare på ett annat sätt.

Eller; kliva upp från den himmelskt sköna sängen, en stund tidigare och ta den där löpturen på stuberten. Trots nybäddad och med en vacker-man bredvid, snöra på mig springskorna, vakna till liv samtidigt som solen gjorde detsamma. Komma hem, pigg och peppad för en Musikfrökenmåndag och senare, när jag återvänder hem efter jobbet igen;

-bara, bara ha tid att vara med finaste pojkarna på jorden.

Då blev valet lätt.

Mannen kom hem igårkväll, rätt sent. Vi somnade som en varm kram-hög i soffan, framför en drös missade Ernst-avsnitt från i somras, så i eftermiddag ser jag framemot tillsammanstid med dom där två; M och S.

Och nu väntar måndag, alltså. Vi kör.

Lillafrun