Ett februarisovrum… 
Åh, så himla gott jag sovit i natt. Ja, alla tre.
Natten mot igår vaknade Sisse typ vid tre och var vaken en stund? Först sa han, med små bokstäver; mamma? mamma, inte ha. Jag låtsades inte höra honom. Då tog han i med sina stora stäver; Mamma, INTE HAA! . Han jättestörde sig tydligen plötsligt på sitt nattlinne. Det skulle av. Sen skulle pappa koka välling åt honom. Mitt i natten. Händer ju aldrig? Nåväl, efter lite nattbestyr, så slocknade han i alla fall. Men jag aga-sov därefter och väntade på tidiga ringklockan.Vi är pinsamt bortskämda med bra sömn för att ha en liten minimänniska i huset. När han var 7 veckor började han sova hela nätter, innan dess hade han redan från första nätterna i livet längre matuppehåll under natten. Efter 7 veckors ålder kan vi nog räkna på två händer som det varit någon nattstund vi varit vakna med honom. Någon liten tand som gjort ont, nån stund med växtvärk, snuskjukan innan jul, och så ett par febertoppar som upptäckts nattetid. Jag är typ rädd för unge nummer två… tänk om det blir ett liten jag-tänker-vara-vaken-dag-och-natt-unge? Ja, det får bli vad det vill. Vi längtar så, oavsett!!
Jag fantiserar och drömmer redan om svintidiga morgnar med liten mjölkklunkande bäbis, att få se Liten tillsammans med sin lillasyster/lillebror, synen av M´s vackra händer som omfamnar en liten, liten nyfödd pärla. Åh. Sommarbäbis, lilla Pyret i magen. Vi längtar efter Dig.
Men ja, igår eftermiddag när jag kom hem från jobbet så var jag aptrött. Ville ändå ta till vara på ljuset samt gå bort lite av den hejdlösa träningsvärk som spridit sig i kroppen. Så vi var ute på en långpromenad jag och Minimannen. Sen lagade vi middag och hade kväll tillsammans, han och jag.
Liten ville leka och att mamman skulle spela favoritlåtarna på pianot så han kunde dansa och så. Såklart gjorde jag det. Det går liksom inte att säga nej, än hur trött man är, till en liten pojke med snälla ögon som knyter lillnäven, höjer den i luften och säger mamma, hej! och samtidigt smådiggar med lillhuvudet som för att visa att det ska svänga (jag vill bo i en svamp, annars får jag kram- HEJ! Därav hejjet med lilla handen i luften!)
Så vi spelade svängig musik och dansade så länge vi orkade innan vi släckte lampan tidigt och sa godnatt.
I natt har det varit en vanlig natt och jag känner mig pepp på den här lediga mitt-i-veckan-dagen. Mannen är hemma också, men mest bara hem och vänder. Mysigt ändå att kunna äta tillsammansfrukost mitt i veckan.
Det kan tänkas att det upplevs som tjat snart; men åååh vad det är underbart att ljuset är på väg tillbaka. Jag får glädjepirr i magen varje gång solen skiner in och gör rummen ljusa. För att inte tala om att stå ute och rikta ansiktet mot solen, som värmer gott redan nu i februari.
Ha en fin onsdag!
Nu väntar godfrukost här efter en lyxig sovmorgon.
Senaste kommentarer