Jädrans vad härligt vi haft det idag!
Trots rätt snorigt Sportlovsväder; ett par plusgrader och riktigt slaskig snö. Snön har fallit hela dagen. Men ändå! Skönt att bara vara hemma på gården och göra precis vad som fallit oss in. Jag är ju dock lite (lite, jag menar mycket) av den där hypriga typen, så efter ett par timmar på morgonen av vi-gör-allting-i-luugn-takt. Ja, då lessnar jag och måste hitta på saker för att inte klättra på väggarna. Mannen och Sisse är väl lite likadana, fast på ett bättre, minde hyprigt sätt, skulle jag säga.
I alla fall.
Vi drog och åkte Bop (bob. snowracer alltså) och så testades den där dynan. Jag och mannen blev som tio år igen och Sisse satt som förstelnad på sin Bop och undrade vad i helskotta det flugit i hans päron. Dom är ju knasiga i vanliga fall, men idag hade det minsann slagit slint på riktigt..
Och sen, så gjorde vi en snögubbe tillsammans. Och vilken grej! Göra en första snögubbe, tillsammans med sitt barn. Han som har livets första Sportlov.
Och så pussades vi emellanåt.
Alltså… jag är så kär i den där ungen. På riktigt; huuur i hela friden ska jag kunna älska någon annan lika mycket? Det blir häftigt, när Bäbisen kommer. För jag förstår ju att det kommer att bli så.. det är bara just nu väldigt svårt att föreställa sig..
Jo, snögubben, ja!
Mannen var snäll och lånade ut en hatt till honom. Den som han själv sportade under en period på högstadiet. Haha, jag måste skratta. Jag tyckte nämligen att han var huuuur snygg som helst i den där hatten… och självklart kunde jag inte i min vildaste fantasi tänka att vi drygt tio år senare skulle leka järnet ute på vår Drömgård, tillsammans med en lillunge. Dessutom med ännu en bäbis i magen på frugan. Rulla snögubbe tillsammans och använda hatten på snöhuvudet… ja, livet alltså..
Vi döpte han till Bernt.
Liten var helt förkrossad att moroten inte var till honom utan till Bernt…. fast han repade sig och förstod på något sätt vitsen med del hela.
Fasligt nöjda är vi över vår Bernt som står där ute i snöfallet!
Dagen i övrigt har innehållit långpromenad i snömodd, ett jobbigt träningspass a´la mannen där jag typ ville strypa honom ett tag. Ja, såklart inte strypa på riktigt. Det skulle ju bli jättebesvärligt och tråkigt. Men passet gjorde rätt ont i musklerna, om jag säger så. Liten sov ute i vagnen under tiden. Sen hjälptes vi åt, alla tre med middagen(heelt omöjligt att hålla Liten från köksbänken nu, vare sig det bakas eller lagas. Kul förstås, men ibland småkrångligt, dvs farligt och hjärtat-i-päron-halsgropen-framkallande). Köttfärsbiffar, kokt potatis, morotsstuvning, saltgurka och sallad. Husmanskost, så himla gott!
Nu väntar kväll och här ska slås in paket…. jag längtar så till imorn när vi ska få ge lillungen vad vi har köpt till honom i present! Det kan bli en höjdare!
Första Sportlovsdagen. Litens sista dag som ettåring. Åh.
Senaste kommentarer