Håhå..

Vi började dagen med mysig och tupptidig morgon här hemma. Men lämningen var jobbig på Förskolan. Det är mycket som händer för lillvännen; en riktig favoritfröken/ända-från-inskolnings-trygghet som håller på att sluta och nu varit borta i mer än en veckas tid. Och så pappan som är borta och typ aldrig kommer hem.

”Slääälla mamma, inte åka jobbet?” bönade lillvännen. Jag gick sönder såklart och åkte inte därifrån förrän han börjat leka och sa mamma åka på jobbet, hejdå mamma!. Jag pallade helt enkelt inte gråt och ledsen Liten. Han som alltid är så glad och brukar springa in?

Så trots att det ändå slutade bra så rann tårarna på mig på vägen till jobbet i morse.

Men dagen sen, väl på jobbet, var bra och jag tycker det är så skönt med känslan som i höstas var lite utav å-kära-nån-hur-ska-det-här-gå, kan-jag-det-här?-känsla. Till att faktiskt känna sig rätt så på Musikfröken-banan. Snart har jag gjort mitt första år som Musikfröken. Hur coolt som helst! Är så himla tacksam över att jag bara dansade in och fick jobb precis där jag alltid önskat att få jobba.

Efter jobbdagen, som på torsdagar är halv, drog jag hemåt. Visste att Liten fortfarande sov på förskolan så jag passade på att dra av ett snabbt styrkepass för överkroppen, innan jag stegade i väg och hämtade hem min megaefterlängtade. Vi gick långpromenad och landade hemma med överfull barnvagn. Vi tog handling på vägen, alltså. Frusen mango är typ ett måste på torsdagarna, så vi får oss våran mangomoooothie (mangosmoothie) till mellis.

Och sen gick luften ur mig och jag blev hur trött som helst. Vi har ju gått i mål nu, Sisse och jag. Med tre veckors vardagstågande. Plus att jag från ingenstans fått så vaaaaaansinnigt ont i höger bihåla. Säger man så? Bassiluskan har tagit mig, eller nåt. Jag har blivit typ ”pollen-förkyld”… lite killig i näsan och morig, som Sisse säger. Snorig, alltså. Men inget som känns i kroppen. Men nu verkar Bassiluskan angripit och i eftermiddag har ett sjuhelsickes tryck kommit och jag vill typ hellre dra ut en tand utan bedövning än att ha den här värken!!! Fast det är faktiskt bättre nu, än när jag försökte vila i soffan i eftermiddags. Att ligga ner verkar sämst…. bra kombo. Trött, och så kan man inte ligga ner…

Försökte vila, men då var det en älskad tvååring som kom på aaaaalla de möjliga tjänster jag skulle göra honom. Slälla, mamma…? 

Nu har vi i alla fall middagen i magen och tvättfix har blivit gjort.. men vi tänker avbryta nu. Jag och Busjåttan, nybadad Ett och Två, ska ta och heja på Pappan och Sverige. M sänder sin sista match ikväll (Sverige-Kanada) och vi tänker att det ju vore kul att i alla fall ha sett en match från hela VM….så hoppas Farmor och Farfar är hemma och redo för lite sällis och TV-tjuvande. Åh, hejja Världens Bästa M!

Ha en god kväll!

Lillafrun