Orden jag skrev i natt…. 

Jag går här hemma, från rum till rum. Funderar för mig själv och undrar om allt verkligen är sant, eller om det bara var en himla, himla vacker dröm?
Så känns det. Som det sistnämnda.
Men för att få bevis på att allt faktiskt hänt, och är på riktigt… så öppnar jag dörren till Sovrummet. I Lilla sängen sover den Finaste Storebror jag någonsin mött. Och i Stora sängen snusar en Vackerpappa gott, tillsammans med en liten, liten flicka. Vår Juniflicka.

Det är sen natt och i morgon, jag menar idag, är det Midsommar… livets vackraste.

Medan mina tre sover, tar jag mig ett varv ute i trädgården.. Det är Sommar. Fåglarna kvittrar och det är sådär magiskt Juninattsljust. Jag plockar in lite blommor, för att sätta i vas där inne i det Midsommarstädade, precis-ny-skurade hemmet. Galet egentligen. Att jag faktiskt födde barn för två dagar sedan och nu är hemma på Drömgården, tillsammans med tre människor jag bara kärlekskolavippar när jag ser. Traskar runt, kryper på knä och knäskurar och säger titt som tätt att det är ju inte klokt hur häftig kroppen är!. När jag går där över gården, sneglar jag på tvätten som hänger där på linan…

Lillasyster och Storebrors pyjamasar.

Tätt, tätt.

..Och där slår hjärtat dubbelslag och tiden stannar. Dom är mina, dom där två. Mammas älskade barn. 

 …

-Jag lovar att berätta mer om Juniflickan, men inte nu. Snart, när orden hamnat mer på plats och så..

Till vidare; Ha en så himla fin Midsommar!

Lillafrun