Åhå…
Den här dagen började på haltigt vis. Milt sagt. Jobbig morgon för mitt mammahjärta. Men, det hela reddes ut i tanken att barn är faktiskt också människor och kan ha en dålig dag, precis, precis som vi vuxna. Så. Det blev ingen vanlig tisdag. Mitt Mammahjärta fann inte den minsta anledning att kriga för något som kändes helt fel. Så det blev något annat. Fint så. Det är ju livet. Liksom.
Jag och barnen tog oss en spontantur till Mormor och Morfar. Det kunde pigga upp. Och det gjorde det. Lunchlådan hade vi med oss. Kramarna och gulleorden, varma kaffet och så vidare. Det hade dom. Treåringen som frågar konstant hur saker och ting görs. Mamma? Hur gör man pennor? Motorer? Tvål? …Mattor? . Så glad för det sista kunde han få se precis i verkligheten idag…
Väldigt mysig syn. Och just nu riktigt tjatar jag om en grön matta att lägga på köksgolvet. Typ perfekta julklappen. 
Torehunden och jag gick iväg på långrunda. Längs kända vägar och branta backar. Dimman och diset var hand i hand med lugnet och den melankoliska känslan. Det passade idag, allt det där. Det var skönt. Att gå. Fundera. I ensamhet.
När vi rullade in på gården igen stod där två arbetarkarlar och undrade om det var okej om dom grävde rakt över gården, eller?. Jag fick panik (nej, ibland.. vi säger ibland så känns det bättre. Ibland. Så behövs det inte mycket för att undertecknad ska få hopphjärta). Jag ringde mannen. Och han hade koll, såklart. Puh. Fiber. Det är vad det hela handlar om. Och jag tycker att det blir så fruktansvärt fult när dom gräver. Men dom där grävarna var så gulliga och trevliga och förklarade att dom skulle göra så snyggt efter sig så. Då var jag nöjd. Och till på köpet fick jag vad jag tänkt önska mig men nu inte ens behövde börja försöka få tag på; Stora stenar. Att ha i trädgården. 
Ser ju supertråkiga ut nu, men där under jorden döljer sig något finfint. Sådetså.
Som toppen på den här till-en-början-haltande dagen, har vi haft Världens Myskväll. Barnens älskade kusin, tillika min systerdotter som är precis som en lillasyster till mig, har varit här och ätit middag och busat med barnen och bara liksom spridit lite flärd och tisdagslyx över denna dag.
Nu sover barnen gott och jag ska krypa in i famnen på min M.
Ta hand om er!
Åh den där grå, grå känslan. Ibland är den nästan skön när den kommer, för känslan när solen skiner inombords igen och allt går som på räls – då uppskattar man det lite extra. Tur att dagen vände och blev till en mysig kväll.
Kul med fiber också, sån lyx ska vi också få till årsskiftet. Hujeda mig vad det kan bloggas till höger och vänster då 🙂 Kram!
Precis så <3
Angående det där geggiga här utanför, så vet jag knappt vad det är frågan om. Men det låter ju peppigt 😉
Kram och ha en fin helg! <3
Just nu är jag inne i en väldigt grå fas rent allmänt. Får inte ihop livet på ett tillfredsställande sätt. Allt känns grått. Men dina bilde och dina ord gjorde min morgon lite ljusare.
Tack för det! Hoppas ni får en fin onsdag! <3
Å, vad fint att bilderna och orden kunde hjälpa lite.
Hoppas, hoppas du snart finner balans och ljus… Livet är inte alltid lätt. Jag brukar tänka, när det känns tungt och grått och bara mest skit, att jag försöker finna mig i den känslan.. att låta det vara så ett tag,då, om det är det som behövs. Och samtidigt tänka på, hur himla underbart det kommer att kännas när jag är tillbaka på banan igen… för plötsligt är man där, och från att ha varit grå i sinnet, så uppskattar man plötsligt det man har, ännu mer <3
Ta hand om dig och ha en fin helg <3