En favorit hos mig nu och många månader framåt, är att pytsa i mig färgglada smoothies. Barnen och mannen älskar det också. Den här. Med en klick kvarg/yoghurt, banan, apelsin och massor av skogshallon (såna finns lyckligt nog att plocka i vår frys förstår ni..!). Det, är min favoritsmoothie! Prova ni med, vetja! …Perfekt nu i tjuriga sjukstugetider.
…
Nu är det kvällen här i Norra Drömgården. Kvällslugnet råder, mjuka musiken stör mig nästan. Vill ha det tyst, så tyst nu. Sådär så att jag hör hur katten kurrar, ni vet. Mannen är iväg på långt-borta-uppdrag och sänder hockey. Tråkigt uppdrag, va? Fast, jag skulle inte vilja byta vår dag idag, mot något. Soom vi glidit fram i vårvintervädret jag och barnen. Jag är på benen igen, hurra! Om än inte helt hundra, så ändå så mycket piggare. Vilken lycka att kunna ta hand om barnen som jag önskar. Storebroren är tyyp helt kry. Minstingarna har det lite lite tjurigare. Men, jag har pysslat om och styrt runt minstingar i vagnen och det har fikats bullar och saft ute på bron och slumrats omvartannat. Storebror har lekt och ridit ponny. Perfekt när det är fullt i Snabbvagnen… då lastar jag en unge på lillponnyn och slirar iväg.
Nu sussar alla små sedan länge… och jag snurrar in mig i katastroftankar.. jättebra.. Den här kvällsstunden är helt ljuvlig, tid för att tänka och varva ner. Det är denna stund som saker får chans att blossa upp också.. Vare sig det handlar om något gott eller inte. Ikväll oroar jag mig för mardrömmen som råder. Hur tänker ni kring Corona-viruset? … ni anar nog hur jag tänker. Miss Rädd för Allt och Lite till. Det är inte riktigt sant. Men i ett sånt här läge, när det kan komma att handla om älskade människor i mitt liv, då blir jag så himla himla mörkrädd…
Kvällshälsningar från en trött mamma..
Tänker att som mamma är det ju ganska lätt att oroa sig och tänka katastroftankar. . . 🙈 Men just Corona försöker jag att inte oroa mig över mer än något annat. Vi är fullt friska och skulle troligtvis klara oss bra. Det finns ju tusen sjukdomar att få och oroa sig över om man vill, men om vi skulle göra det blir vi ju sjuka av oro istället!
Men såklart tänker man på dom som är gamla och sjuka och hoppas att dom ska slippa bli smittade! Jag känner mig nöjd över att vara en hemmakatt och skulle inte resa nånstans just nu, det känns rimligt att låta bli. Hoppas din oro lugnar ner sig snart, tänk på att oron i sig oftast är värre än själva faran i sig. . . 🙈🙈
Visst är det så.. puh alltså, och är man lite för trött, som mitt i sjukstugetider, så är det än lättare att oroa sig!Jag tänker som du.. att det är gamla och sjuka som känns otäckast i sammanhanget. Vi håller oss hemma allt vi kan och tar inga risker i onödan. Tack snälla för orden! Jag försöker bli bättre på att ”inte fälla upp paraplyet förrän det regnar”.. men som sagt, jag är lite för trött just nu för att tänka klokt. Kram till dig!
Jag känner oro då min man jobbar i Sthlm, det är två timmar bort som han pendlar med människor varje dag. På morgonen står de som packade sillar i tunnelbanan. Och jag är gravid. Så ja, du förstår säkert. Kramar!
Stor kram till dig! Vi ska klara det här!
Hej! Här har jag litet statistik: årligen dör ca 100.000 människor i världen i vanlig säsongsinfluensa. Det talas det väldigt litet om. Nu har ca 4300 pers dött i Corona. 2% av de insjuknade är <20 år.
Man får vara rädd och känna oro. Det gör jag också, men denna statistik hjälper mig att se objektivt på läget också. Jag jobbar på en läkarstation men känner mig hoppfull. Det är mycket vi kan göra för att förebygga smittospridning. Vaccin lär vara på kommande och som vanligt kan jag öva mig på att lägga allt i Guds hand..
(Och däremellan kommer katastroftankarna, inte så kul att vara gravid just nu). Men jag tänker att ni är trygga hemma <3
Tack snälla föra dina ord och din omtanke. Och all hjärtevärme till dig och lilla livet i magen! KRAM!
Stora kramen, hoppas du fick ro och kunde sova gott efter oron!
Tack vännen <3
Känner igen mig i det du skriver. Oron som börjar växa gällande spridningen av viruset. Jag har en liten dotter som tillhör riskgrupp då hennes mediciner sänker immunförsvaret. Klumpen i magen växer och jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till detta. Självklart ska hon, och de andra barnen, leva på som vanligt. Meen, hennes barngympa i svettig gympasal, ska den ställas in? Stora tjejernas fotbollsträning? Mitt planerade jobbmöte inne i stora föreragshuset i stan, med lånat rum, bör jag avboka? Maten i affären, hur många har tagit på äpplen och mjölkpaket? Alltså, tankekarusellen är i gång…🤦
Mm.. å huh, för oro. Vi får hjälpas åt att göra allt vi kan och sen också hjälpas åt att inte oroa oss för mycket. Allt ska bli bra. KRAM!