På den nionde novemberdagen..

– då väcktes jag av jublet från tre storasyskon som stod på rad och spejade ut genom sovrumsfönstret; ”Mamma det SNÖAR!!”

Det är något visst med den allra allra första snön för vintern.. eller hur?

Med största sannolikhet töar denna lilla blötsnö bort endera dagen, så vi gav oss ut direkt efter frullen. Medan LillaLillebroren sov, rullade vi snögubbe och byggde snökakor, Bertil och jag.

Till förmiddagsmellis blev det morot från landet. Vi tog en liten spade och letade oss ner.. fann skatt efter skatt. Morot till människomagarna. Och morot till snögubbenäsan. Sådärja!

….

Och i samma veva som snön faller så får jag så mycket julkänslor att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Märkte direkt också hur den barnsligt härliga, känslonivån… plötsligt svängde över till en känsla av stress inombords. ”Måste hinna det.. och det.. VILL en massa saker… …och det DÄR behöver vi göra.. och det.. och det.. och julklappar då?… barnens önskningar.. allt pyssel vi vill göra.. alla åtaganden som faktiskt MÅSTE göras..”.

S T O P P

….”Emmeli? Vad håller du på med? S T O P P”.

Jag blandade ihop precis allt.

För att i nästa stund tänka;

Okej. En sak i taget nu..Vissa saker måste göras. Så är livet. Det innehåller visst mått måsten, för oss alla. Men sen då? Vad är det egentligen som är viktigt för mig i advents- och juletid?

..Jag tänker på smaken av nybakt lussekatt, doften av pepparkakor. Jag tänker på känslan, precis som den jag just upplevt, efter snöig lek ute tillsammans med barnen. Ja tänk att lilla O ska få uppleva snö på ett helt annat vis än förra året när han var pyttebäbis. Jag tänker på kyliga äppelröda kinderna därefter och myset inne i värmen som får pågå kvällen lång. Jag tänker på stunderna där vi låter oss tappa tid och rum där inne i Salen, där vi spelar och sjunger tillsammans.. någon tar trumpinnarna, en annan basen, den tredje spelar piano och dom andra tre sjunger och dansar i kring.. vi har ju redan börjat smyga med juliga bitarna..

Precis sånt, är viktigheter och vad jag önskar fylla både mitt och mina fyra småhjärtans advents- och juletid med.

Dammråttor, löjligt skitit ugn som får fortsätta skita på sig. Avsaknaden av julgardiner i alla rum, oräkneligt många sillsorter, dyra julklappar och välmatchande syskonskara… nä det är inte heller på priolistan. Sådetså.

Men ett samlat gäng, i ett varmt hem med en tjusig julgran, Det, det önskar jag mig!

Prioriteringar. ”Att välja, är att välja bort”, eller hur? En sönderstressad far eller mor, det blir ingen glad av. Jäkta inte bort denna högtid som väntar bakom knuten! Att få leva advents- och juletid, dag för dag, tillsammans. Låta livet berätta, vad som passar sig, just här och nu, just för i år. Finare än så blir det inte, tänker jag.

Påminner er lika mycket som mig själv. Vi hjälps åt, tycker jag. Våga vägra julehets, ok?

…

Emmeli