Tänk att vi har en femåring här i hemmet nu, helt helt underbart.

En pirrig födelsedagsmorgon. StoraLillebroren hade önskat pannkakstårta så förstås blev det precis det, på frukostbrickan. Svea-katten surade lite över att inte den vispade grädden var till henne..

Bertil 5 år

.. jag känner mig i vanlig ordning så känslosam när barnen fyller år, det är så stort. Gråter en skvätt av tacksamhet och bultande kärlek. Förstås har dessa fem år susat fram, men samtidigt känns det helt och hållet rimligt att lillvännen fyller fem år. Vi har varit tillsammans, dag för dag. Fyllt dagarna med liv, på den häftigaste resan vi kan få vara med på; Barnens barndom.

Och känslan över att vi gjort rätt val, som ger vårt yttersta för att detta hemmaliv ska rulla runt, är starkare än någonsin. Vi är precis där vi vill vara nu, det är en häftig upplevelse.

Okej. NU var allt förberett, det enda som återstod var att gå och väcka Stora Storebroren. Det fixade syrran!

… sen tjavade vi in i stora sovrummet och började med rossliga morgonröster att sjunga Jaa må han leeva, jaa må han leeva!

Men se, i vanlig ordning när det gäller denna lilla människa.. så räckte det inte med bara ett varv födelsedagssång… det krävs några vändor och lite kill under fötterna…

Hurra för vår Lillprins B!

Han blev så lycklig över precis allt och tackade och kramades och uttryckte sin kärlek med ord.

Såklart fick precis alla plättar och pannkakor sedan, med grädde och jordgubbar. Sicken födelsedagsfrukost, va!

-Lyckan när man är ett junibarn och svenska jordgubbar hunnit börja säljas på affären och päronen dessutom är sommartidspigga och orkar steka pannkakor i snortidiga ottan. Lillminsting struntade i pannkakorna och snodde brorsans nya kikare istället!

Medan skolbarnen drog till skolan och pappan på arbetet, så födelsedagsfirade vi vidare här hemma. Efter frukoststöket var undanröjt så gjorde vi oss redo för en byatur. B hade packat ryggsäcken med sin nya kikare, ”så att jag kan stanna och kika på naturen”.

Så vi cyklade, kikade och tog oss en tur på Röda Korset.

Hem vi kom sedan, med en hop små och lite större fynd.

Som en orörd pysselbok för en tia. En till synes helt ny klänning till syrran, för 30 kronor. Jag fann också sju meter så vackert spetstyg…. som jag inte alls vet vad jag ska göra av, men som bara inte kunde ligga kvar där utan skrek efter att få flytta hem till oss… kanske går det att på något sätt trolla till gardiner för stora sovrummet? Fann även två små mindre spets-stumpar för 15 kronor, dom trulade jag direkt fast i Gårdshusdörrarnas fönster.. spetsen som tidigare hängt där hade en den hispigare varianten av lillkatt rivit sönder i förra veckan, efter att ha blivit instängd där under några timmar. Ordningen nu återställd.

Tjopp så var klockan Skolhämt och i inte ovanlig ordning, så snusade småbrorsorna i vagnen när vi kom hem efter hämtningsturen.

Istället för att säga ”klara färdiga gå, Emmeli!” och köra på med något utav allt som behöver göras, så damp jag ner i vilostolen bredvid vagnssovarna.. och småslumrade, jag med. Storasyskonen ordnade sig mellis själva.

Nu var alla nytankade och det gungades, såpbubbleblåstes och spelades kubb.

Och vi försökte också spela boll i busiga sommarvinden.

Medan önskemiddagen lagades pixlades det för fullt inne i Salskammaren.

Spagetti och köttfärssås!

Rätten precis hela familjen älskar. Till och med han som tills såå nyss, varit sååå avig till annat än amning… jag har knappt nämt Lillminsting och mat, i samma mening.. nu vet ni varför. Växt som han ska verkar han ha gjort ändå, vilket är mer än häftigt med tanke på.

Så ställde vi till med Det Lilla Femårskalaset!

Som önskat, ”glass i strut med chokladpinnar och minimarshmallows”, som på glassbaronen. Farmor och Farfar kom och förgyllde födelsedagskvällen. Sån lyx, att vi bor så nära, så nära.

Efter att ha ätit glass i stora lass, gav vi oss ut och spelade kubb, allihopa tillsammans. Så väldigt roligt, tyckte både små och stora människor.

Virvelvinden stod på vår ravliga infart, i nu så väldigt knortiga junikvällen… tittade på när Farmor och Farfar tjavade hem till sig. Alla tillsammans-hopp i studsmattan, som ju också stod på önskelistan, uppfylldes. Innan det var ett mycket lättnattat gäng som slumrade, en efter en.

Vilken himla fin dag det blev.

Emmeli