Jomen. Idag har benämningen backpass helt klart nått nya höjder. Vi tog mod till oss, Jag, äldste syskondotterns pojkvän J, och så M såklart. Skulebacken… Skuleberget… Vackert, men jämarns så brant. En slalombacke liksom, i höga kusten, tänk dig själv! Det var absolut bland det jobbigaste jag gjort. Sanslöst nöjda typer, när vi var framme. Ren eufori och oj så vackert det var där uppe på toppen!
Killarna drar ut på plågan genom att knyta skorna. Igen.
Jag höll på riktigt på att knäckta i brallan innan alltså. Det är inte ovanligt att jag är så taggad inför ett tufft träningspass. Adrenalinet sprutar ut genom öronen!
Det var vidrigt jobbigt, och det var första gången för oss alla att springa uppför denna backe, så det var liksom svårt att veta hur man skulle hushålla med krafterna. Ett par gånger var jag tvungen att gå, än hur mycket jag ville springa så gick det inte. Pannbens-pass.se . 17 min (för mig. Killarna var snabbare!) av mjölksyra och maxpuls. Ooh yeah!
M och J. Vilket team vi var! 😀
OM det var skönt att gå utför sedan? 😉
Den vackra naturen tänkte jag inte riktigt på uppför, däremot utför!
Tabata-intervaller för mage, axlar, rygg och armar, fick avsluta passet. Grymt sa grisen!
Nu är vi nyduschade och fräscha, redo för en myskväll hos Storan och hennes ”lilla” familj. Jag längtar!
MÅ SÅ GOTT IKVÄLL! -Det är fredag! 😀
KRAM/lillafrun
Sjukt bra jobbat! Det där berget brukar jag snegla på varje gång vi passerar med bil på väg söderut eller hemåt igen. En bragd att köra backintervaller där! 😉 Snygg klänning också! /B
Åh, tack!! 😀
Hihi, nästa gång får du ta dig en tur uppför- det var värt det! Galet vackert! …fastän snegla ifrån bilen funkar himla bra det med måste jag säga 😉
Ja men det kändes nästan så- som att bragdguldet var i min hand när jag var framme! 😉
Ha en fin kväll!
Haha, härligt!
😉 mycket…!
Godmorgon!!
Vad grymma ni är 🙂 O härliga bilder uppifrån toppen. Man kan ju riktigt se din glädje att ha tagit dig upp när du gör ”Glädjehoppet” 🙂
Hoppas du får ännu en fantastisk dag hemmahemma.
Kram
åh god morgon!!
Tack vad du är gullig! 😀 Ja nog var jag nöjd nog, eller är fortfarande, haha! 😀
Hoppas att DU får en härlig dag!
KRAM
Hej!
Vad roligt att ni tog er an den sanslösa utmaningen! Jag har själv
Sprungit uppför just den backen några gång, galet vilken känsla och vilken prestation det är! När man tar sig upp är det en känsla av eufori.
Du! Som gillar löpning, prova blå leden på baksidan av berget.
Parkera vid naturum och jogga grusvägen bortöver,
Efter 5-600 meter börjar stigen. 2.5 km upp till toppen med några väldigt branta
partier, där får man gå. Annars går det fint att jogga upp. En bra lösning då är att
Jogga/gå nerför slalombacken och jogga tillbaka till naturum (3km).
Bara ett tips! Härligt natur och en lyxig miljö att plågas i.
Ha de gott!
Ps. Din blogg är grym.
Hej 😀
Ja kära nån, vilken utmaning det var! Grym känsla när man var uppe på toppen 😀
Åh, vilket toppenbra tips, TACK! 😀 Det måste provas någon gång! Precis som du säger är det en väldigt lyxigt vacker miljö, att plågas i 😉
Tack detsamma!
(Åh, jag blir så glad! TACK!)
Kan bara hålla med Matilda, din blogg är grym.
Jag måste ta med Per när hans rygg är bra och springa blå leden, har aldrig sprungit där, och nu när jag också kommit igång med löpning o foten håller så letar jag nya utmaningar. När ni springer uppför slalombacken börjar ni vid liften då?
Du är för rar, TACK!
Ja men, det är klart du ska köra! Du är stark och kommer klara det galant! Det är en härlig utmaning så mjölksyra är något man får leva med under typ passet 😀
Vi började ända nerifrån vägen och sprang under bommen och fortsatte sedan grusvägen.. Knasigt beskrivet, hoppas du förstår! Men det är ju marginellt… Om man börjar där vid vägen eller vid liften, vid skylten ”toppen”.
Lycka till!!!
KRAM