Att stupa i mormors kisspotta.

Jag har ett smultronställe.

Sommarstugan.

Där jag varit precis varenda sommar sedan jag föddes. Plockat blommor på livet. Bundit kransar och midsommarstång varje midsommar. Badat alla årens första dopp. Längtat till när det under högstadiet- och gymnasietiden var som allra stressigast i plugget. Det är där, som jag traskat barfota längs grusvägen tills fötterna varit alldeles för skitiga för att få vistas inomhus. Det är där, uppe i skogen, ovanför stugan, som jag som liten hade mitt ”tänkarträd”. Jodå, jag var tänkare redan då. En koja hade jag också, med så många rum, uppbyggt med så mycket spik att sågverket som behandlade virket efter skogen avverkats, sedan fick anmärkning…

Det är där, som jag fått somrarnas första myggbett, ätit mosters godaste sockerkaka, spelat fiol både för att jag velat men framförallt för att morbrorn bett mig. Det är där, som vi brukar sitta hela familjen om sommaren, runt det stora bordet som är så galet stort men som är lagom för oss. Familjen är så stor att vi brukar komma på oss själva, mitt i snurrsurret och skratten, vråla; Pappa, kan du skicka såsen! .

Min morfar var snickare och byggde stället. Det är därför så mycket känsla av både mormor och morfar där. Barndomsminnen ifrån tidiga mornar när jag vaknade av att morfar pysslade på med kaffepannan, släpandes med sina tunga ben och fötter, som knappt bar honom. Eller varför inte det där minnet om alla gånger man varit på väg att stupa i mormors kisspotta, den som skulle vattnas på blommorna så att dom växte som självan själv. Eller alla sena kvällar när dom vuxna fick fortsätta att dansa aftondans och tjoa, medan barnen skulle i säng.

Ja, det finns många minnen. Jag är så glad i mitt smultronställe.

Och jo just det- han målade också, morfar. Kolla på stugan! Så jo,dom lever kvar. Och det är jag glad för.

På andra sidan grusvägen. Där ligger bryggan och den lilla stranden.

Plåt-Emma. Den båten som brummar så högt så man knappt kan höra vad människan precis bredvid en säger. Men, att möta solen sent om nätterna/tidigt om mornarna, det är hon bra på.

 

 

Ett smultronställe med minnen av kisspotta och en känsla så lugn som havet när det är spegelblankt. Livet är här och nu och nya minnen blir till, hela tiden.

KRAM/lillafrun