av Emmeli | dec 31, 2016 | Årsresumé
Nu är det dags,
-för den årliga Årskrönikan här inne hos lillafrunsdagbok. Inser att jag haft mina lilla dagbok som inte är så liten längre, i snart fyra och ett halvt år. Så glad för alla er som kikar in här, lämnar spår, pepp när den behövs som allra mest och så vidare. Jag älskar att skriva och fota, och att samla alltsammans här, så det är mycket troligt att dagboken kommer finnas ett tag till! Jag tar det som det kommer, helt enkelt.
Året är 2016…..
Vi började Januarimånaden med att avslöja något fantastiskt;
”Liten ska bli Storebror!”.
3 ska bli 4.
Jag ryser i hela kroppen. Vilken ynnest!
Julen städades bort och mannen drog igång med minirenovering och fix av köket. Nu skulle vi minsann bli med diskmaskin och få rätt höjd på saker och ting och luckorna målades och så vidare. Det var lite, lite rörigt under tiden…
Där utanför?
Magiskt vackert!
Vintern gick och jag bar på lilla pyret med stor lyckokänsla. Mådde som en prinsessa och njöt så, även denna graviditet.
Det blev Februari..
…och hemma på Drömgården hade vi det gott, rent allmänt. Lilla köksrustandet, blev färdigt..
.. och så bakades det semlor och bjöd till kalas. 
Och ett preggo sprang sin sista preggospringning;
Någon njöt. 
Och så hade vi söndagsutflykter till vår alldeles egna Solsidan. Grillade varma mackor och sörplade varm choklad. Riktade näsorna mot solen och njöt lite till.
Allt med en fortsatt obotlig vårpepp, i vanlig ordning, för undertecknad. In med primulor och pastell.
Mars!
Vi byggde oss en Bernt av snö.
Och en älskad, älskad Liten fyllde 2 år och slog till med storkalas för hela stora familjen!
Kommer så ihåg att vi tänkt göra ”något enkelt” då vi skulle bli så många… ”så räksoppa, Martin! Det blir väl bra?”. Räksoppa och tårta och kakor efteråt. Kilon av handskalade räkor senare, med en sjuhelsickes (särskilt för en preggo-nos!) stank, av den kokande buljongen….kom jag på att det kanske inte var den enklaste göra-massor-av-maträtten, men det blev sannerligen ett flådigt och gott tvåårskalas!
Och en Prins Darling är ju värd det bästa!
Kalaset hölls helgen innan födelsedagen. Så ett par dagar senare, så var det den stora dagen D. Jag och mannen sjöng och sjöng och sjöng.
Till slut vaknade Liten!
Det var en höjdardag, för den där lilla Minimannen, som ni förstår.
Vi gjorde också skoterutflykter och lilla magen växte och växte!
Vi firade påsk.
Några var pysseltokiga i vanlig ordning, och det blev både små kycklingar, illigt grönt gräs och en herrans massa målade ägg på kuppen! Och såklart var det en världssöt Påskgubbe som spred påsklycka där han gick..
Och vi avslutade månaden med en så, så vacker familjeutflykt med älskade taikonsfamiljen!
Plötsligt var det April!
Och det solades..
.. någon härmade mamman. Vände dock ansiktet åt motsatt håll än vad den soltörstiga morsan gjorde.. klokt!
Och ute på bron planterades penseér.
Köket blev vårigt!
Tussilagon blommade!
Någon styrde traktorn på åkern och densamme fick en ny sänghörna också…
Mannen byggde balkong och förfinade verandan än mer!
Maj!
Trehjulingen framme och några njuta-så-mycket-vi-bara-orkar-dagar innan vi sedan skulle vinka den där älskade Vackerpappan hejdå..
Mannen drog iväg…för VM-uppdrag, för andra året i rad.
Tre riktigt det-här-bara-SKA-GÅ-veckor som krävde en stor dos jädrar anamma. Jag var liksom i åttonde månaden och att då vara själv med en fullfartig minimänniska, jobba, rodda allt och så vidare. Ja, det var lite utav en utmaning så att säga. Vi var mer än lyckliga när vi möttes där på Flygplatsen, alla tre och med sparkande Pyret i magen.
Men veckorna dit, fyllde vi med massa hjärtegott. Som en tur till Smultronstället (sommarstugan) med vitsippeplockning och havsluft!
Spanade in nybygget och längtade ännu lite till efter den där skäggige.
… som plötsligt dök upp i tidningen och inte gjorde mig mindre längtig. Men också fasligt, fasligt stolt. Såklart.
Till sist blev det den där efterlängtade i-slutet-på-maj-dagen…
Och Lilla familjen var återförenad igen.
L y c k a
och
L ä t t n a d
Nu kunde vi äntligen slappna av och börja förbereda oss på riktigtriktigt..
.. Det bäbisboades..
.. och morsan körde sista Frökenrycken..
… bäbisemagen växte och det började pirra allt mer av tanken på att vi snart skulle vara fyra i familjen.
Liten klappade och klappade..
Och M? Han hann bara hem från sitt VM-uppdrag, så började nästa projekt hemma på gården. Entrén fick sig också ännu en piff;
Stenläggning!
Och så firade vi morsdag hos oss, med grillning och prinsesstårta på verandan. Rent ljuvligt!
Vi njöt av att snart, snart vara i mål med våren och kunna börja en riktig drömsommar, med hela familjen hemma för långt Sommarlov.
Det blev juni…
Och jag blir alldeles varm i hela kroppen av att skriva det. Månaden var rakt igenom så sagolikt vacker och en tid jag aldrig kommer glömma. Så, så speciell.
Vi hälsade på världsgullig familj, fick snusa små lamm och titta på häftiga traktorer.
Det förbereddes i massor inför den kommande familjemedlemmen. Det bakades, sommarstädades och bäbispysslades. Boades in i minsta detalj. Pyttekläder tvättades och veks och lite nytt köptes till.
..spjälsängen bäddades, syskonvagnen inhandlades. Boken om att bli Storebror lästes dagligen, med önskan från lilla S som bara undrade vad som försiggick.
Planterade för sommaren gjorde vi också, den där lille och jag.
Coolaste Minimannen jag vet.
Jag cyklade iväg och plockade liljekonvaljer. Bland det bästa jag vet.
Och vi kände, att det nu var nära, nära.
Det blev mitten av juni, morsan fick sitt efterlängtade Sommarlov och bara några dagar senare, började vi ana att bäbis var på gång. Jag var oförskämt pigg hela vägen och så, så peppad på att få föda fram den efterlängtade bebben.
Ovan: dagen innan vi åkte in på BB. Yeah, på den!
Vi drog ner på byn och åkte lite brandbild med coola Farfar… men undrade om vi inte skulle gå hem. Jag hade ju jämna förvärkar…
Det blev den där tidiga, tidiga sommarsolståndsmorgonen… och vår Lilla Familj, blev på några få minuter, plötsligt en familj på fyra. Världens Lyckligaste, Stora Lilla Familj.
Den vackraste lilla flickan, med så otroligt mycket mörkt hår, persikolena kinder och koladoftande hud. Hon, Lillan, hade kommit till oss. Vår älskade Juniflicka. Vår sanna junidröm. Vår Juni Syrena.
Juni, som den vackraste flicka vi skådat. Syrena, efter min Mormor. Och nog är det allt bra passande, att få heta Syrena när man är född, mitt i syrénens blom?
Älskade, älskade Lillasyster. Så älskad från allra första stund.
Syskonen. Storebror och Lillasyster. Minimannen och Juniflickan. Mina och Vackerpappans två stjärnor. Våra skatter.
Och att fira Midsommarafton, alla fyra. Var sagolikt!
…S blev med ens en väldigt omhändertagande liten Storebror. 
Till den där sovande och mjölk-klunkande lilla grodan..
Coolaste Juniflickan!
Och det där, var Del 1.
Fortsättningen följer….
Hoppas, hoppas ni har en härlig Nyårsafton!
Lillafrun
av Emmeli | dec 31, 2015 | Årsresumé
Och här kommer fortsättningen av året som gått…
Juli.
Sommarmånaden som alltid börjar med att min älskade M fyller år.
Hans födelsedag började med frukost på sängen, sång och paket. Det var sommarens varmaste dag. På eftermiddagen vinkade vi hejdå till vår älskade Miniman. Åkte norrut, mot Norrnorr. Jag grät som ett barn. Lämna Liten liksom. Men allt gick bra och vi kom fram till en tvärtom lya. Där sov vi bara, i övrigt var vi på ett sååå vackert bröllop, mellan våra fina fina vänner E och C. 
Så vackert brudpar, så god mat, så rolig fest. Underbart att få träffa alla och helt klart en utav sommarens höjdpunkter!
Så återvände vi ett och ett halvt dygn senare. Mot Liten, så snabbt vi bara kunde! Och då dukades fikat upp som jag dag- och nattbakat innan vi åkte iväg. Familjerna bjöds in och vi hade 25-årskalas för älskade M. 
Några dagar senare hade vi bröllopsdag. Den firades såklart!
Och köket förvandlades från att ha murriga möbler till att se ut såhär;
Så hade vi ju också upptäckt ett nytt ställe; vår Fäbod. Vi tog med oss familjerna dit och åt och njöt av värmen och hade det gott, gott. 
Liten körde på fäbostylen med matchande fäbodlinne och hela alltet.
Ja, så grejade vi i massor. Jag skötte markservicen och målade i massor. Och Mannen snickrade och snickrade. 
Den här stunden minns jag:
Det blev inte så många såna här lugna stunder denna sommar, nämligen..
Denna månad drog jag och S iväg på eget äventyr tillsammans med Farmor&Farfar. 
Vi åkte och hälsade på Lillkusinen (”jättemycket” mindre än S… ett helt dygn faktiskt..)
Pappan mötte upp oss efter att ha varit iväg på uppdragande och så hade vi fina dagar i Uppsala tillsammans.
När vi kom hem visade jag er hur man gjorde en infart, eftersom vi nu gjort en här på gården. Och precis som jag, blev även ni överraskade över hur mycket jobb det faktiskt var. 
Ännu en höjdpunkt denna måndag;
Sommarfesten. 
Gården full av massa älskade människor, god mat, lekande barn. En typ av examens- och inflyttningsfest. 
Dagen efter var vi lite trötta och hängde mest i salen, medan regnet föll där utanför. Vi hade haft såå tur med vädret. 
Vi hade dagar av Taikonsfamiljehäng efter Sommarfesten. Och jag kommer ihåg hur jag och Storan sprang till Pappa och Mamma dagen efter sommarfesten, i tooookregn.
Vi tog också dag i det där rummet som såg ut såhär;
Stökrummet.
Och jag och Storan var på Auktion. Hon fixade mig ett finfint skåp! 
Det sprangs i ännu mer regn och badade i skyfall. Regn, regn, regn…
Liten tyckte att man ju såklart var tvungen att klippa gräset i alla fall!
Jag och mannen drog bort heltäckningsmattor här hemma och M slipade golven så himla fint!!!
Liten var på väg att få ett alldeles eget rum!
Augusti.
Den här månaden var vi ute i Sommarstugan och plockade smultron på strå. Så firade vi också vår älskade J (S kusin och min systerdotter) som fyller år i början på månaden. Hon bjöd in till goooott kalas vid vackra Mäjasjön. S tyckte det var toppen och åt blåbär på livet, i mammas kofta som blev en klänning..
Så blev ju sovrummet klart också. Från tre olika färger på väggarna och grangrön heltäckningsmatta, till det här;
Och sen. Sa vi bara STOPP!!!! och så drog vi iväg till vår älskade paradis-Ö. Gotland. Prickade in sommarens bästa vädervecka. Sommarsommarsommar! Vi badade i massor. Jag och M var på vår årliga date. Vi plockade salmbär vid vägkanten. Sprang intervaller i bergsklinten. Och hade det sådär paradisbra.
Och när vi kom hem från älskade ön, då väntade en herrans massa bärplockning av olika de slag!
Kräftskiva och hallonplockning ute i Sommarstugan. Goda aktiviteter!
Och någon började jobba…
Omåttligt nöjd över sitt jobb!
Liten var hemma och hjälpte pappsen att klippa gräset.
Blåbär plockades! Och ute på gården fladdrade tvätten i vinden på den fina tvättställningen mannen byggt åt mig.
Och i köket kokades saft på egna vinbär. Häftigt!
Enligt Liten var nog det bästa med Augusti att han fick ett eget lekrum.
September.
Den här månaden var vi Torevakt. En hel vecka, faktiskt.
S tog det här på största allvar och rastade hunden 47 gånger om dagen. Själv var jag ute med honom en gång om dagen, han fick följa mig på mina svintidiga morgonrundor innan jobbet.
Liten var urgullig och tokcharmig. I vanlig ording. Älskade unge!
Och Idan och Bobban var hos oss. Så himla mysigt. Och vansinnigt roligt!
Och vår älskade lillunge började på Förskolan. Inskolningen gick som en dans. Men när vi väl började lämna honom tyckte Liten att det var fasligt drygt. I en minut eller så, sen flöt dagarna på. Och som i en handvändning började hela alltet att gå bra och inga suckade större lättnadssuckar än hans två föräldrar som haft ont i hjärtat under några veckor.
Lekrummet pimpades lite till. En vimpel pysslades ihop!
Och så hjälptes vi åt att göra höst ute på Gården. Liten och jag planterade höstigt på bron.
Så städades det, såklart. Som vanligt. 
Mannen började uppdraga igen efter hans årliga lyxiga uppehåll under sommaren. När M sov borta under veckorna hade jag min Miniman att gosa med istället.
Och det plockades svamp också. Tillsammans med Storan!
Oktober.
Den här månaden visade jag er hela ”Veranda-resan”.
Och så fyllde någon 25 år!
Det firades med födelsedagslunch för kära familjerna. Och älskade vänner överraskade och tittade förbi!
Sen fyllde Storan år också. Liten gjorde vrålsnygg i fluga och snyggskor. Han tyckte själv att han var fasligt snygg!
Till Storan hade vi med oss presenter såklart. Bland annat dessa kökshanddukar jag broderat på farmor-vis.
Och månaden avslutades med att jag och S, han som nu börjat kalla sig själv för Sisse, fick Höstlov tillsammans. Puss på det!
Då umgicks vi med familjerna, krattade löv och hade det sådär höstigt och fint.
November.
Denna mörka månad gjorde vi så mysig och bra vi bara kunden. Hösten med mycket resande i jobbet pågick för M och jag och Sisse hängde en hel del hemma själva. Men bästa dagarna var dom här;
När pappan var hemma och vi hittade på en massa mys, som den där fredagen när vi åkte på Paradisbadet tillsammans. Det var en hit!
Så var det ju farsdag också. Dom älskade papporna firades!
Så hade vi lyx-lördag med palt hos Mor och Far. Jag sprang dit, vi åt palt och bastade där efter. Den kvällen var vi som nockade och tog oss inte ens hem utan sov hos mina päron som tre klubbade sälar. 
Det här var också månaden när jag kände att superkrafterna tog slut. Och jag lät det kännas så och efter ett tag började jag bli mer och mer mig själv igen. Omåttligt skönt. Men också fint, på något sätt, att låta sig vara precis som man känner. Vi är ju bara människor…
Och månaden avslutades på himlamysigt vis; 
Pepparkakasbak tillsammans med Mormor och kusinerna.
Det var kyligt och jag och Sisse var ute på många promenader, i vanlig ordning. Men vissa tog vi i kolsvarta mörkret. Lilla Sisse med röda mulen lyste upp.
Så gjordes också Litens Adventskalender klar.
Och månaden avslutades med att vi firade Första Advent.
December.
Kransen hängde vackert på dörren. Och vi åkte till stan och hämtade hem något efterlängtat…
Den där himlabraiga bilen.
Och det sprangs i vackert vinterväder med spikskorna på.
Köket förvandlades till vinter- och julevackert.
Och så kom någon ytterst oooooefterlängtad hem till oss; Herr Vinteräckelsjuka….
Huvaligen. Jag och Liten tvärdåliga och pappan klarade sig mirakulöst undan, med ”bara” feber och ond kropp. Vi sörplade blåbärssoppa och åt piggelin. Det gjorde susen för fort var vi pigga men stannade hemma så länge man ska och lite till.
Liten var stjärngosse hemma och jag och Sisse sjöng för pappan. S fick också jullov tidigare än tänkt då vi helt sonika inte ville riskera att åka på en sväng av den där sjukan som ju verkligen varit ööööverallt denna Decembermånad. 
Vi pysslade pepparkakshus, pyntade med tomtar, bakade, hämtade hem ris och gjorde hemmet så julemysigt vi bara kunde.
Och så blev det Julafton. Så himla, himla vacker sådan.
Lilla Familjen Julafton 2015: 
Året avslutas med sköna och efterlängtade Jullovsdagar. Julfirande tillsammans med våra fina familjer, sköna sovmorgnar, lekande med nya leksaker, svettiga träningspass, massa ätande och sån där tillsammanstid med Lilla Familjen som jag bara älskar.
..Och ett tillbakablickande på ett år som på många sätt varit så otroligt fint. Men som också innehållit väldigt många förändringar, vilket en sån som jag, än om det är till något annat gott, tycker är jobbigt. Helt enkelt så lever vi ett helt nytt liv nu jämfört med tillexempel för ett år sedan. Jag känner mig superdupertaggad på 2016! Det känns som att det på ett sätt kommer att bli ett lite lugnare år än förra året. Vi ska liksom ingenstans, nu har vi vår älskade Norra Drömgård, ska boa in oss ännu, ännu mer här. Först ha vinter, och sedan möta ljuset och våren här i vårt Vackra Höga Kusten. Åh.
Tack 2015 för allt gott du gett. Vi är så tacksamma. Nu säger jag-
Bring it on, 2016!
Gott Slut Kära Läsare!
Lillafrun
av Emmeli | dec 31, 2015 | Årsresumé
År 2015
Januari.
Vi började året med att tacka vårt Sommarhemma för Jullovet som varit. Och i våra tankar, fanns redan en plan att ta oss tillbaka till den där gården. Helst för att stanna. Vi drog till Norrnorr för dom allra sista månaderna.
Någon Liten vart febrig, för första gången i livet. Mamman och Pappan hönsade och var överlyckliga att det bara var en febertopp.
Så hade morsan opponering av den där evighetslånga uppsatsen som jag och bästa kompanjonen C jobbat så hårt med. Jag var skitnervös, glömde amma ungen till hälften och hade, till hälften, sprängande mjölkkantiner hela dagen. Kaos. Obeskrivligt skönt var det att komma hem efter en tvärlyckad dag, som genomförts i galen amningsdimma.
Vi hade vinter och levde NorrNorrlandsliv. 
Mannen var tvärsnygg pappa, precis som alltid, och gjorde, precis som alltid, allt för sin älsklingsunge. 
Vi åkte skidor på Grisan. (åh, grisan!!!)
Var ute på familjeutflykt med varm choklad och ostmackor. Och lilla Minimannen började mer och mer visa att han minsann tänkte börja gå, redan nu. 
Så avslutades Januarimånaden med att vi fick så ofaaaaantligt mycket snö. 
Februari.
Vi var hemmahemma en sväng. 
Åkte spark, tränade. Jag och mannen var på första egna daten sedan vi blev päron. Så åt vi minisemlor och laddade batterierna och sånt. 
Sen åkte vi norrut igen, ännu mer pirriga i magarna för det där gårdsköpet som börjat sätta fart på riktigt!
Någon gick mer och mer.
Det firades en hjärtedag.
Den här månaden hade jag gruvat mig för, i massor. Jag hade fem veckor av låtsasjobbande framför mig. Veckor av Musikfröknande som på ett sätt kändes jätteroligt. Men Bortatid från Liten likamed ren och skär vara-ifrån-min-Liten-ångest. Men veckorna gick och vi klarade ju det också, men dom bästa dagarna var dom här;
när låtsasjobbande blev inställt ett par dagar och jag fick vara hemma med min lillvän. Snusa sovande bäbis och ta igen tid ifrån.
Mars.
Livets bästa månad. Litens månad. En herrans massa kalsfixande pågick. Jag gick i mål med det där fem-veckors-låtsasjobbandet.
Vi var på utflykter också. Både med vännerna och bara vi. 
Och den 8e blev en liten Minimänniska väckt i ottan på sin Ettårsdag, med frukost på sängen (gröt och mackabitar). Han gäspade stort och undrade vad i helskotta hans päron höll på med.
Sen följde dagen med massa paket och Farmor&Farfar och massa vänner på besök.
Ballonger i taket, egen tårta och en dag i toppklass enligt hela Lilla familjen!
Resten av månaden innehöll finbesök av Torehunden, Mormor&Morfar och absolut-slutförande av utbildningen gjordes. Jag ringde pappa och grät och sa Jag är färdig, jag klarade det! när det sista var gjort. Obeskrivlig känsla med tanke på att jag sista ett och halvt åren inte valt den smidigaste vägen. Men absolut den bästa, bästa! Plugga dubbelt som gravid, kunna vara ledig (ej ta studieuppehåll) under Litens första halvår och sedan göra klart det sista med världens bästa pluggvän; Sixten. Vi klarade det!
April.
Vi firade påsk, hemmahemma. Liten var urtjusig som påskkärring!
Så var vi urklantiga. Och låste ut oss. Men problemet löstes, som ni ser.
Och det här;
Lyan- och Norrnorrkapitlet började avslutas. I slutet av månaden hamnade vi på Drömgården med en massa grejer. Vi ”magasinerade”…… ja, eller halvt flyttade in som det egentligen var. Men vi hade ännu inte allting klart med papper och sånt så vi ropade inte hej. Det gjorde däremot Liten, han sprang i sin nya vårstass och var överlycklig över att få springa fritt!
Så började vårens största utmaning. Pappan åkte på hockey-VM, i Tjeckien, och jobbade coolt uppdrag. Vi längtade efter varandra men gjorde samtidigt det bästa av situationen. M gjorde sitt bästa där borta och jag och Liten hade fina, fina dagar hos Mormor&Morfar.
Vi var ute vid havet.
Njöt i vitsippsbacken.
Så var vi på loppis och Liten skulle bestämt dra sin egen vagn.
Maj. 
Det blev mer och mer vår. Och antalet dagar ifrån den där älskade mannen och pappan, minskade.
Den 15e maj var en lyckans dag. Spänning i luften. På kvällen åkte vi till flygplatsen. Där landade en så himla, himla efterlängtad människa.
Sen kramades vi mest. Och njöt av att vara tillsammans igen. Vi hade en vecka av ledighet. Då smygflyttade vi till Gården. Saker och ting höll på att falla på plats. Jag blåste såpbubblor och var så vansinnigt pirrig i magen.
I bubblorna speglades gården. Drömgården. Men det sa jag inte högt…
Så avslutade vi maj med Konfiramationsfirande, återvända till Norrnorr en sista gång, ha Svensexa och Möhippa för älskade, älskade vännerna. Och packa ihop lyan ännu lite mer. 
Juni.
Vi tog farväl av vårt älskade Grisanberg. Sprang och tackade för allt. 
Så hängde vi i nästan-helt-tomma-lyan tillsammans med vännerna. Vi skrattade och grät om vart annat. Den där första veckan i juni var en känslostorm. 
En sorglig men väldigt lycklig vecka. Plötsligt var Examensbeviset i min hand. Och det firades tillsammans med familjen och vännerna. Bästa avslutet på Norrnorrtiden.
Och vips var vi en drös mil söderut. På den där gården vi längtat efter. Hade sagt hejdå till Lyan, vännerna, Norrnorr. Och plötsligt, var Drömgården vår.
En dröm som blev sann.
Och vi började direkt att hugga in på saker som finns/fanns på att-göra-listan. Förutom att flytta in oss med hela vårt bohag och plocka så mycket liljekonvaljer vi orkade. Så grävdes infart, jag målade en herrans massa möbler. Mannen och Svärfar började snickra Veranda. Vi var igång, liksom!
Firade Midsommarafton enligt tradition gjorde vi också. 
Liten ääälskade kransen jag gjort till honom…..
Så var det sådär junivackert som bara juni kan vara. Ljuset, dofterna, dom evihetslånga dagarna och magiska nätterna. Syrenen blommade och jag och M avslutade månaden med att springa uppför skulebacken/skuleberget. 
2015. Fortsättning kommer….
Lillafrun
av Emmeli | dec 31, 2014 | Årsresumé
Det blev juli och augusti.
Och sommar på riktigt. Från att ha varit snorkallt i nästan hela juni, så vände det plötsligt. Och det blev så varmt, så varmt att vi till slut inte visste om vi var i Sverige eller i något annat varmt land.
Mannen fyllde år.
Vi åt frukost under äppelträdet, firade mannens 24-årsdag med storkalas i huset. Vi badade, hängde på Rotsidan och träffade hjärtevänner för skrattfest..
Firade livets andra bröllopsdag.
Hängde med hela stora taikonsklanen.
Och såklart åkte vi till vårt paradis på jorden. Efter en resa ner till Nynäshamn i sällskapsresan-style, med mysig omväg förbi Storasyster, så hamnade vi till slut på vår kära ö; Gotland.
Lillis, Lillsvågge och Syrran kom och gästade under ett gäng dagar.
Vi tränade som galningar, Storan, mannen och jag och ofta hade vi andra familjemedlemmar med också. Inte allra minst för att rulla vagn och snusa bäbis. Det var smått overkligt att vara hel-lediga båda två, med en bäbis som mest åt och sov. Sommarlov!
Plötsligt var det Augusti.
Tiden spelade ingen roll, dagarna flöt ihop. Vi bara njöt och njöt, allt vad vi orkade.
Liten döptes i slutet av augusti. Vi plockade mängder av hallon och kantareller och bunkrade billiga jordgubbar, på livet. Sen packade ihop, i sorg. Men fick glädjebesked om att inte behöva packa med oss precis allt utan istället få komma tillbaka till vårt Sommarhemma.
September stod för dörren.
Drog tillbaka till lyan. Plockade blåbär på livet, var på utflykt
Äppelmosade, bakade tunnbröd,
Och sen drog det igång rätt snabbt. Det där vardagståget som gick fortare än vi tänkt. I en fart jag mår illa av att tänka på nu.
Ganska snabbt åkte vi söderut för några dagars återhämtning.
Gick långsamt genom frostigt gräs och sprang rundor i höstsol.
Liten fick en hejdundrade bula och mitt mammahjärta stannade för en sekund.
Allt gick tack och lov bra med lilla Bulan och vips, var det Oktober.
Morsan fyllde 24 år och hade brak-kalas för vännerna. Full lya och trerätters middag. Hurra!
Så jobbade vi åt anticimex ett tag, jag och Liten. Just den veckan pappan var bortrest för jobb.
Prasslade i löven gjorde vi också. Och åt! löv.
Morsan försökte plugga till en fet tenta samtidigt som hon hängde med den här världsgulliga Minimannen. Gick finemang! Blev kanske lite väl sena pluggnätter. Men skam den som ger sig.. tentan gick ju bra, tack och lov. Det firade vi med att hoppa på tåget, bara jag och Liten. Livets första tågresa, till mormor och morfar. där hängde vi en hel vecka, blev omhändertagna som en prins och prinsessa. Sen kom pappan och anslöt efter att ha jobbat färdigt. Precis som i Lotta på Bråkmakargatan.
Sen återvände vi norrnorr, för November och slutspurt.
Vad som drev oss?
Att vi hade vårt mål klart. Att vi är dom tre musketörerna som gör allt för varandra.
Men det var tröttsamt, det var det.
Jag och M sprang om varandra denna höst, det kan vi konstatera. Men Liten- och morsanmys har det funnits i mängder. Och dom timmar jag har skrivit så har Liten och pappan hängt med varandra, kommit på högskolan för amme-paus och stillat ett värkande mamma-hjärta. Liten? Han har inte tagit någon skada, enbart njutit sig genom livet som den livsnjutande Miniman han är.
Det har pusslats och pusslats. Både lagårdspussel och livspussel. M har haft så galet med uppdrag. Hurra för det, jobb är bra!
Ja, så var vi på sagolik julmarknad och jag blev kär i Lukas.
Så myste hela familjen i ett lussebullsbak.
Och äntligen, äntligen, äntligen. Blev det December.
Det handlades julklappar, arbetades undan, skrevs färdigt uppsats. Liten förvandlades i ett knyck till en liten virvelvind.
Hans Gudmor skickade hjärtegulligt brev och gosseskjorta och strut. Jag fick mitt livs sötaste luciatåg.
Liten? Plötsligt kröp han, drog upp sig, vandrade efter möblerna, höll i sig med en hand och vinkade med den andra. Ropade Ma-ma oh Maaa!!! (Martin!).
Det vintersprangs. Gjordes polkagrisar och åts julbord med klassen. Gräts över att tiden på högskolan inom kort är över. Men pirrades i magen för att framtiden med nya äventyr, är vår!
Och! Vi tog oss i mål med höstens crazy-bananas-påhitt. Jublade högt.
Vi skickade julkort.
Packade monsterpackningen och drog söderut.
Landade i huset vi älskar, nära familjen vi är så lyckigt lottade med. Levde julebubbla,
Så kom snön, lagom till julafton.
Vi hängde med familjen, Liten fick sin tredje gadd
och tränade såklart massor och vilade. I massor. Inga måsten.
Spelade julkonsert.
Vi avslutade året på absoluta toppen!
Med pirr och förväntningar i magen, en oändlig tacksamhet över att ”få vara med”, i livet, vill jag önska er alla ett riktigt gott slut på år 2014 och ett…
Gott Nytt År!
– tack för i år, allesammans!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 31, 2014 | Årsresumé
Årets sista dag, och vad kan passa bättre än en resumé av det gångna året?
År 2014. Ett makalöst år, på så många sätt. Jag har blivit mamma. Bästa! Såklart det allra, allra mäktigaste. Men om vi tar det från början..
Januari, Februari. Jag hade min slutspurt på både dubbelfart i studier och preggotet. Det var rätt tufft, för precis under denna tid hade jag den där jädra foglossningen som gjorde det ännu lite drygare att vara hemma själv, utan hjälp och bil. M fick ett grymt jobbuppdrag under en lång tid på SVT, som han helt enkelt inte kunde tacka nej till. Men tack och lov gav sig dom bråkiga fogarna ändå rätt snabbt, tack vare att bebben fixerade sig i god tid.
För att få denna tid av väntan att liksom bara säga svisch! så hade jag mina knep. Varje dag satte jag ett kryss i mitt ett-kryss-betyder-en-dag-närmare-mål-schema.
Så tjurade jag på och knatade mina rundor dagligen. Liten växte och växte, men den vanliga vinterjackan höll ut.
Var överlycklig över att det gick så bra att träna, fortfarande! Så tränade gjorde jag också, såklart. Bakade som en galning gjorde jag också. Kakor och bröd och gudvetvad. Samlade på mig så frysen var mer än full.
Så förberedde vi för Liten. Mannen sydde spjälsängsskydd och vi bäddade och tvättade minikläder och packade BB-väskan och längtade till att M skulle vara färdig och snart hemma…. så att jag kunde få föda nån himla gång… (för sånt kan man ju bestämma över….) Till slut blev han ju färdig. Hurra!
Det blev mars.
Det bara pirrar i kroppen när jag skriver det.
(Foto: Cecilia Lundmark) Magen förevigades!
M hade några få uppdrag kvar innan det skulle vara perfekt för Liten att komma. Liten! låt pappa jobba torsdagen färdig, så vilar vi på fredag och sen kör vi på lördag, okej? Det var ju helt galet, det där. Liten lyssnade ju…
Det blev den där torsdagen, 6 mars. Jag var så taggad att jag hade kunnat gå upp i limningen. Tränade, skurade golv och gjorde lyan tokpiffad (det vill säga; gjorde allt för att kanske kunna sätta igång något…). Och! Väntade hem mannen efter hans sista uppdrag inom hans galet intensiva jobbperiod. Han kom hem. Det blev fredag. Vi var till barnmorskan som konstaterade att Emmeli, du kommer att föda inom en snar, snar framtid. Några timmar eller så. Du behöver kanske inte träna idag, va? sa hon sådär med glimten i ögat. Jag älskar min barnmorska. Och mycket riktigt. Vi hann bara ta oss till ica efter barnmorskebesöket, så satte det igång med förvärkar, kraftigare och kraftigare. Vi taktiksnackade hemma, jag ville absoluut inte åka in för tidigt och kanske behöva bli hemskickad igen. Men så blev det fredagnatt och sådär ont att MARTIN RING FÖR HELSKOTTA!!! JAG HÅLLER JU PÅ ATT FÖDA! V i drar till BB. Jag frustar nästan och är så, så redo.
VI kommer till Sunderbyn, tar en nervös-innan-vi-snart-ska-bli-päron-selfie i hissen på väg upp på förlossningen (prioriteringar, vänner. prioriteringar. ). Möts av den skönaste människan jag mött. Barnmorska B. Gör mitt livs marathon, tillsammans med den man jag älskar så starkt, med känslan av att vara starkast på jorden.
Liten föds. 8 mars. 06.36. 3980 gram. 53 centimeter. En varm, ljuvligt doftande Miniman. Älskad från första sekund.
Han är så vacker. Söker sig till maten på en gång. Doftar så, så gott. Är så lik sin pappa att det är skrattretande. Han är så fin. Känslorna är över-överallt. Och det bästa och mäktigaste av allt, att han är vår. HÄR kan du läsa om hans födelsedag. HÄR kan du läsa om förlossningen. Det absolut häftigaste jag varit med om!
Ny-morsan.
Vi levde sedan i en helt magisk bäbisbubbla. Helt omöjlig att beskriva. Bubbla, helt enkelt. Dagarna tuffade på med amning, sytande, bytande, mysande. snusande, lära-kännande. Klocka? åh-nej. Den där första veckan i Litens liv. Oförglömlig.
Här var Liten 4 dagar gammal och vi var ute på premiärturen med barnvagnen. Alltså, vilken grej!!! Vi gick på moln, jag och mannen.
Älskade Liten.
Vi fick besök av Litens farmor och farfar. Av hans mormor och morfar. Av Storan! Och av alla vännerna. Så mysigt. Men det allra, allra bästa. Var att vara bara vi. Lilla familjen.
Första fredagmyset. Jag minns det så. Pastellkungen och fina pappan.
Så blev det april.
Vi gjorde den första långa bilresan. Ner till hemmahemma för att träffa familjen. 
Fira påsk.
Plocka vitsippor.
Möta våren och träna dom första gräsmattepassen för året.
Hängde i ett äppelträd som inom kort skulle komma att betyda så mycket.
Och det blev maj.
Liten gymmade. Jag sprang min första löprunda sedan jag blev morsa. Maj. Månaden vi bara skulle slutfixa, för att sedan få dra iväg på sommaräventyr. Till exempel skulle jag ha mina dagar av examinationer. Sånt som inte gått att göra i förväg. Liten langades in genom föreläsningssalens ena fönster, för mat-leverans. Så kunde jag sedan, med betydligt klarare hjärna, fortsätta ända in i mål. I mål med år fyra på musikhögskolan. Jag var så omåttligt nöjd, med bäbisen i famnen och allt. Vi hade klassens vi-firar-in-sommarlovet-fest. Lycka!
Efter att ha gått i sommarlovsmål, packade vi storpackning och drog söderut.
Det var trångt i bilen. Om jag säger så. Men vi kom fram, till hemmahemma. Mötte en tre månader lång tillsammans-ledighet. Hela Lilla familjen. Snacka om lyx!
Firade livets första morsdag och åt jordgubbstårta, dagen till ära.
Plockade förgät mig ej.
Och hamnade till sist i det där huset vi snabbt började kalla för vårt Sommarhemma.
Juni .
Vi gjorde oss hemmastadda i vårt Sommarhemma. Gick och nöp oss själva i armarna, trodde inte att det var sant. Ett helt hus, för oss själva. Med vidder och vyer att kola av. Njöt av juni-ljuset. Plockade mängder av liljekonvaljer. Började köra Storan-Lillan-träning; jag som PT och Storan som PT-klient. Ha, ha! Sånt påhitt, så roligt, så lyckat!
Syrran hjälpte mig att plantera fint vid bron. Samtidigt njöt vi av syrener, lupiner och äppelblom.
Jag sprang på loppis och var som galen. Vi gick långa promenader med vagnen,
njöt av att kunna hämta gudsonen efter skolan.
Och Jag och M gjorde något jag hade haft som mål med hela vårens träning.
…Vi sprang uppför slalombacken i Skule. Hela branta asjobbiga backen, utan att gå och på rekordtid. Nästan på pricken samma dag som året innan. Och nu hade jag visst hunnit varit gravid, föda barn och komma tillbaka till Skule-backen-form igen. Ibland undrar jag vad som driver mig. Jo. Vi klarade det, Storan var barnvakt till den sovande bäbisen och jag sprang så fort jag kunde för att på så vis komma fram till Liten så snabbt som möjligt.
Vi bakade otaligt många minipizzor till midsommarfirandet, som vi firade enligt tradition i sommarstugan. Vackraste smultronstället på jorden. I år, med en Miniman iklädd midsommarkrans.
Och jordgubbar?
Det levde vi på.
Januari till Juni. Första halvan av året. Fortsättning följer….
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 31, 2014 | Årsresumé, Emmeli funderar, Lilla familjen
Idag är det sista augusti.
Jag tänker tillbaka och minns. Tänker att, det nu är dags att säga hejdå. Till något som varit helt makalöst, bedårande, fantastiskt underbart;
Sommaren. 2014.
Det var i slutet av maj. Och vi packade våra väskor och en massa annat. Vi skulle på sommaräventyr.
Hamnade i ett hus vi snabbt döpte till vårt Sommarhemma. Vi boade in oss och trivdes på stuberten.
Vi var nära vår familj igen. På det där sättet vi bara fantiserat om.Och äppelträdet blommade och sommaren var på intåg.Vi njöt av att ha vårt eget ställe. Att klippa en gräsmatta så stor som ett hav, jaja, nästan i alla fall. Och att få plantera i krukor och ställa i sin alldeles egna trapp. Ovärderligt.
Liten njöt han också. Spretade på tårna och sov, om vartannat. På sofflocket trivdes han väldigt bra. På bilden, låg han och tog igen sig efter sina två tremånaderssprutor.
Och det var sommarkalas.
Och studentkalas. Där ungefär, upptäckte jag crushen…. sedan dess har jag crushat genom livet! Ska jag dricka något annat än vanligt vatten som jag alltidalltid dricker, då dricker jag crush. Älskart!!!
Men juni månad var minsann inte den varmaste junimånaden vi varit med om. Oerhört vacker såklart, med all sin blom. Liljekonvaljer, äppelblom, syréner och alla midsommarblomster. Så vi kurade inne en del. Bakade bröd och drog på fläktelementet på högsta fart.
Och så firade vi midsommar, såklart! Ute i sommarstugan. Precis som alltid.
Och vi hamstrade jordgubbar på livet. Det såldes stora flak för bara hundringen. Vem kunde motså? Inte vi. 
Sommaren innehöll måååånga, många träningspass också. Inte bara många, utan också väldigt givande och bra. Ett utav av dom, var tillsammans med M. Vi tog oss upp på skuletoppen, springandes hela vägen, uppför slalombacken. Något jag hade haft som mål under våren, att klara till sommaren, samma tid som förra året. Jag klarade det.
I sommar hängde vi också en del i sommarstugan. Inte så mycket som vanligt, vi hade ju vårt eget hus, men ändå. Man kan liksom inte vara utan den här vyn och havet och grusvägen och ja, allt det där.
Sen blev det månadsskifte. Jag loppade som en gaaaalning! Liten fick en säng som han gömt undan på en vind, och en herrans massa porslin och en tvättkorg och barnböcker och gudvetvad, vad det loppades! Jag blev ju till och med nästan i luven med den där gubben. Han som pratade långsamt på värmländska och sa Nu är hon inte glad du.. till M, som försökte säga att Hon morrar lite nu, men det går över snart.
Med den där blicken. Den snälla. M alltså… fantastisk.
Och Storan! Storan för tusan! Som vi hängde med varandra. Varje dag. Ja, det är ytterst få dagar vi inte träffats. Och aldrig någon tidigare sommar, har vi svettats och haft det så härligt tillsammans.
M fyllde år också! I början av juli. Och jag visste inte till mig hur mycket jag skulle pyssla på, för att känna att jag gjort nog för honom. Han, som jag kallar för min och han som är min klippa när det stormar och blåser runtomkring. Han som älskar mig, precis för den jag är. Han är värd det bästa. 
Så vi hade brak-kalas för honom. Med köket fyllt av hurrande familj. Det var han så värd!
Och ungefär här. Så kom värmen. Och gullvännerna!
Vad vore livet utan er? En vänner-kväll i juli, jag sent kommer att glömma. Idan och Bobban, den skrattfesten har jag levt på hela sommaren!
Och sen blev det den 7e juli. Vår bröllopsdag. Vår andra.
Värmen var makalös. Sådär så att morgnarna var så varma att frukosten avnjöts ute i skuggan, under äppelträdet och att vi, så fort vi bara kunde, vallfärdade ut till havet.
Hela familjen var där. Alla systrar, mamma och pappa, alla svåggar och syskonbarn. Och så vi tre. Och värmen, solen, sommaren. Och det där lugnande havet.En kväll i juli, var det dans på bryggan också. Och pappa spelade så jag kände mig stoltare än den stoltaste tuppen. 
En annan dag, så drog vi, heeeela klanen, till Trysunda. Det där gulliga stället ute i höga kustens skärgård. Bekymmersfritt.
Liten började helt plötsligt intressera sig för leksaker och snabbt hade mamman loppat honom sin första skallra. En brio, såklart.
Det har blivit ett gäng stunder i hammocken. Både den i sommarstugan och den hemma hos mamma och pappa.
Att bada framför köksfönstret, är något som Liten tar med sig som favoritsommarminne.
I mitten på juli, så tog vi semesterpackningen och drog söderut. Hade en småsvettig bilresa ner till huvudstaden. Mellanlandade hos älskade Storasyster M, fick världsgod middag och energi att fortsätta resans sista mil.
…milen som tog oss till Nynäshamn och Destination Gotland. Vips var vi där.
På ön som är vårt paradis på jorden.
Och sommaren fortsatte att leverera den ena varmare dagen, efter den andra. Vi levde på vattenmelon och pussar och skratt.
Och när vi kom hem från ön. Då fyllde någon älskad år. Kalaset hade hon på Rotsidan, klipporna ute vid havet, du vet. Smått magiskt!
Månaden hette nu helt plötsligt augusti. Jag och M kramade varandra och konstaterade att vi inte kunnat investera i något bättre, än dessa sommarmånader med varandra. Lilla familjen.
Och det virvlade kattungar hos Storan och jag hade beslutsångest till sista stund. Men det blidde ingen katt. Den här gången heller. Den dagen vi har hus. Då.
Och vi fortsatte, ihärdigt, att boka in träningsdate, på träningsdate. Helt makalöst roligt!!! Och tufft och jobbigt. Men det liksom glömdes bort, på något vis.
Liten njöt i varm sjö.
Det hoppades från bryggan.
Och tomaterna mognade, i en rasande fart.
Någon fick bärplockardille. Precis i vanlig ordning.
Sen drog dopinfernot igång. Litens älskade kusin E döptes.
En augustimåndag fick vi besök. Vi fikade och pratade och jag gjorde hoppsasteg därefter.
Älskade grannarna från norrnorr rullade in på gården, som en enda stor överraskning. Bäbisarna klappade på varandra och tyckte det var mer än trevligt att ses. Majahunden var också där, givetvis. Med tratten och allt!
Frysen fortsatte att fyllas.
Och sedan blev det dags för vår lille prins, att döpas. Vi ordnade kalas!
Sixten döptes.
Älskade pappa-morfar fyllde år och ställde till med kalas för hela la familia grande. Ute på altanen, i ljusens sken, med den småkyliga augustinatten utanför. Den kyla vi inte kunde ana. Där inne var det varmt. Och jag njöt av att vi var allihopa, tillsammans.
Sen kom den där måndagen. Allt skulle avslutas, sägas hejdå till. Bland annat Storan. 
Liten satt på trappen och funderade. Jag med.
Vi konstaterade att tiden vi haft dom senaste tre månaderna, varit något utav himmelriket på jorden. Att vi nu var fulltankade med energi och redo att åka norrut, möta lyan, göra den mysig och fin och sedan ladda om. För något nytt.
Ett tredje och sista dop bara, sen släpper vi taget.
Om den här sommaren.
Som har varit helt och hållet makalös.
Nu väntar något nytt. En höst. Jag älskar höst. Men just nu vill jag bara minnas, och tänka tillbaka på det jag just beskrivit här ovanför. Det är liksom för fint för att bara lämnas vidare, utan att begrunda och tänka efter. Så idag, sista sista augusti, är jag i sommartankar, funderar, och tänker att Jag aldrig, aldrig någonsin, kommer att glömma denna sommar, den jag tillbringat med min alldeles, alldeles egna familj, i det där sommerhemmet med nära och närmre till alla vi älskar. Första sommaren som mamma. Tre månader, med oceaner av tid tillsammans. Helt ovärderligt.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer