Kastades tillbaka till barndomens julepyssel när jag funderade inför årets julpyssel med barnen..
.. på näthinnan dök den sockersöta ljuslyktan upp, som man bygger av sockerbitar…
Såna! Ja såna, skulle vi förstås göra som ett adventspyssel tillsammans. Otroligt enkelt. Och så otroligt sött, i dubbel bemärkelse!
Passade alla tre storasyskonen, 4, 6 och 8 år gamla. Samt 32-åring. Hade funkat för både yngre och äldre också.
Du behöver kartong, aluminumfolie, ägg, florsocker, sockerbitar.. allra bäst, minibitsocker!
Sockerlyktor!
Blanda kristyr av 3-4 dl florsocker och 1 äggvita. Rör ihop alltsammans! Strössla i lite vaniljsocker om du önskar få vaniljdoftande lyktor!
Rita en cirkel, cirka 10 cm i diameter på en kartong. Vi valde att göra två olika storlekar. Feel free. Rita och klipp ut.
Klä kartongcirkeln i aluminiumfolie.
Börja sedan bygga sockerlykta;
Doppa en sockerbit i kristyren och sätt längst ut på kartongens kant.Upprepa med nästa sockerbit. Nästa varv bygger du omlott, du vet? Som en liten iglo. Bygg 5-7 varv... eller precis såsom du känner
Låt lyktan vila någon timme, innan du tänder ett (vanligt eller batteridrivet) värmeljus i din så söta sockerlykta!
Och så plötsligt kom en sån där stund jag längtat till..
..då mamman kunde sätta sig ner i lugnan ro, med några enriskvistar, den där halmstommen som använts i år efter år. Lite lingonris. En snörstump. Några hittepå-lingon jag fann längst ner i en skrammellåda i köket. Bra blomsterstråd också, den är viktig.
Och framförallt; tiden.. att bara vara-vara.. och binda oss årets julekrans.
Guldstund i mitt hjärta. Och nu hänger kransen där ute på bron och sprider advents- och julstämning. Fint så.
Och den är till för att tänka på dom som inte längre vandrar här på jorden med oss. Till för oss som är kvar här, att minnas. Till för oss att sakta in, begrunda. Till för vemod. Till för kärlek. Till för sorg. Till för hopp.
Tillsammans med barnen har jag gjort ljuslyktor att tända i mörkret. Med lite uppvispad äggvita som vi penslade på burkarna, följt av strösocker som strösslats på. En liten rosett. Och plötsligt hade vi dom sötaste av, låtsasfrostiga, ljuslyktorna. Kanske vill du pyssla en du med?
Att slå sig ner i lugnan ro en stund, låta händerna skapa. Det är bland det bästa jag vet.
Nu hade vi precis kommit hem från lilla skogsturen, jag och Lill-Olof. Bebben slumrade nu i vagnen och jag tog mina skogsfynd och slog pysselläger inne i köksträdgården. Att regnet beslöt sig för att komma åter med besked, det struntade jag i.
Rotade fram den gamla halmstommen som varit med i många år. Blomstertråden likaså, som jag också återanvänt flera gånger. Knipsade nypon från rosenbusken och tog mossan och fånget med hallonris.
Sen fick det bli som det blev.. ”resan är målet”, brukar min storasyster säga och det håller jag så med om. Det viktigaste här var inte hur resultatet blev utan känslan under tiden.. djupandas, filosofera, känna regnet drippa ner på kinderna och det där hemtama ljudet sedan barnsben; regndroppar mot regnjacka..
Först, på allra enklaste vis, band jag mossa runt stommen. Det är liksom inte så noga.
När mossan var på plats, tog jag små nyponkvistarna och bara stack ner på lämpligt ställe, ser du? In genom blomstertråden som höll fast mossan. Inte krångligare än så. Sådär höll jag på tills jag kände mig nöjd.
Fullkomligt älskar dessa färger. Och hösten. Hösten! Vilken ljuv tid, tycker jag.
Snodde ett varv med blomstertråden och tvinnade en liten enkel ögla..
Sådärja!
Nu hänger den där ute på bron och sprider tjusighet..
.. vi kikar på den, och så blundar vi för stöket vid sidan av, som viskar om att det råder badrums- och tvättstugebygge alldeles innanför dörren.
Idag har det varit riktig pysselverkstad här hos oss!
Några små pauser för utelek, lunchande, kojbygge osv. Men kära HJÄRTANES, sådan pysseliver som har rått.
Vi drog fram pärlor och pennor, papper och klisterhjärtan. Lim och glitter och allt annat vi kunde tänkas behöva. Färgade småpapper. Och en balja kaffe till mamman.
Temat för pysseldagen; Hjärtan hjärtan hjärtan.
Att trä pärlor på ståltråd och forma till hjärtan. Så enkelt. Så roligt. Och så himla, himla gulligt, eller hur!?
Vissa av hjärtana fick hängen. Andra förvandlades till kärlek-trollstavar. Och vissa fick bara vara precis som dom är. Så fint alltihopa.
Denna stjärna bidrog också till hjärtanspysslet, ser ni? När han inte slumrade i vagnen, låg han och fångade lilla musen i babygymmet.
Så skitnöjd liten Lillebror som får tag på gymkompisarna nu.
Små kort, pärlplattor, glittriga kramar och söta små hjärtegubbar. Vi lät fantasin och kreativiteten flöda. Det fick bli vad det blev.
Vi är mycket nöjda. Nu ska vi bara få alltsammans levererat såsom ungarna tänkt, lagom till alla hjärtans dag.
Kanske är ni också pysselsugna inför Alla hjärtans dag?
Ni var så himla många som skrev till mig häromdagen när jag precis lärt Minimannen och Skrållan att knyta armband,
..såna som deras mamma gjorde när hon var barn. Ni undrade ”jamen hur var det nu igen, hur gjorde man!?”.
För himmel, vad roligt det var, både för stor och små. Vi knöt och knöt, valde färger på trådarna, kombinationerna tog aldrig slut.
Garnet vi använder har jag försökt minnas var jag köpt.. men lyckas ej. Fann det HÄR, dock.. men glöm inte att kika på loppis först, tunt garn likt detta kan köpas för liten peng där om man lyckas finna. Utöver garn, behövs sax och tejp.. eller istället för tejp; en säkerhetsnål!
Här nedan får ni en liten bildlig påminnelse om hur man gör detta Armbandsknyteri!
Välj ett gäng färger och klipp lika långa trådar av dessa. Knyt en knut i ena änden och sätt fast på ett bord med tejp eller ta din säkerhetsnål och sätt fast i jeansbrallan… det! är så mycket barndomspysselminne.. alltid ett litet armbandsknyteri i byxbenet!
Jag tog två trådar av varje då garnet är väl tunt. Valde som ni ser sju färger (okej, blå och lila två gånger vardera, men det räknas ändå som olika trådfärger ok?).
Börja från vänster. Nu ska lila tråden knyta sig igenom sina trådkompisar till höger.
Två knutar, innan man går vidare till nästa tråd (i det här fallet vit). Knyter, knyter och knyter och slutligen hamnar nu här den lila tråden sist i ledet och det är sedan dags att börja ”knyta igenom” med nästa tråd som hamnar först i ledet från vänster. Gul, alltså! Följt av vit. Därefter ljusblå på tur… och så vidare..
Knyt, knyt, knyt… låter mycket krångligare än vad det är. Prova, vetja!
Min 5-åring och 7-åring älskade detta. Till 3-åringen dammade jag av en annan gammal armbandsvariant, men den kan vi ta en annan gång.
Själv valde jag färger utefter mina ny favviströja!
Senaste kommentarer