Något vi kommer sakna. Något syrligt och suddigt. Och lördag.
Lördag!
Och här bjöds det på skön sovmorgon, minsann. Kände mig dock lite snopen när mannen sa att klockan var nio och mina ögonlock kändes tunga som om det vore kring långt innan tupptid.
Vi hade en finfin kväll igår. Och vi konstaterade att det där med grannhäng, trapphushäng, att vissla vårt speciella vissel i trapphuset för att få kontakt med varandra genomlägenheterna… allt det där, det kommer vi att sakna. Massor. Men vi njuter nu, så länge det varar.
Den där pajen jag gjorde till efterrätt, var en syrlig ananaspaj. Den ni ser en suuupersuddig bild på här nedanför. I alla fall: helt och hållet ljuvlig! Receptet på den, och maaassa annat gott, hittar ni HÄR! (Jag lät den gräddas i en liten stund extra, tills man såg att pajen hade ”stannat” liksom).
Serverades med vaniljglass till!
Och idag är det lördag, ja. Mannen drar iväg på uppdrag lite senare och det ska packas och grejsas. Imorn åker vi på äventyr, hela familjen. Jag och Liten ska jobba på tillsammans har vi kommit överens om. Det blir en bra dag det här!
Ha en god lördag!
Kram/lillafrun
En vit värld.
Det är heeelt vansinnigt vad mycket snö vi har nu. På bilden ovan kliver M och Liten rakt ut från baltanen. Nära ögat att en viss Miniman voltar med pulkan där…
Jag kommer inte ihåg sist jag såg såhär mycket snö. Vi har fått skotta ut oss från baltanen idag, för att komma ner på backen med vagnen. Snön täckte hela trappan och gjorde att vi trodde vi var i markhöjd när vi stod uppe på baltanen.
Tunga grenar faller en efter en till backen, i högljudda dunsar och lämnar djupa gropar i marken av den snö som fallit med från trädtopparna.
Bordet som står på gräsmattan har en hatt som ser såå rolig ut. Ja, du ser ju själv.
Så är drivorna så höga att det är svårt att förstå. Traktorn får liksom sträcka på sig allt den orkar, för att orka lyfta upp snön på toppen av snöhögarna. Plogbilarna jobbar på och överallt hörs snöslungor brummandes i kör.
Det här är vintern när den är i sitt esse.
Så ja, idag har vi skottat, åkt pulka och fascinerats över snön.
Liten blir bara mer och mer glad i snön och att vara ute. Idag var han smått tokig och ropade MAAA!!, bestämt och tydligt. Jag skulle springa fortare. Håhå. I moonboots var det fett jobbigt. Särskilt eftersom jag och mannen fredagsfysat under förmiddagen också och liksom var toktrötta i hela kroppen. Men då fick jag äta upp mina egna ord, att jag (bland annat) tränar för att vara en stark mamma….. haha. Det var bara att springa på!
Det pirrade gott i lillmagen och ungen såg helt överlycklig ut där han svischade fram.
Han satt som en prins i sin nya pulka.
Och nu är det fredagkväll och vi är i riktig fredagsmysstämning; trötta, möra, tokhungriga och hänga-med-grannarna-sugna. Sicken himla tur att det är precis det vi ska göra då; softa i sköna soffan, äta supermegagod surdegspizza med salami, färska champinjoner och massor av mozarella på, tillsammans med grannarna en trappa upp. Minimannen är förstås överförtjust eftersom det en trappa upp finns en liten prinsessa, som bara är liiite, lite äldre än honom och som han bara älskar att leka med. Såklart tycker vi päron också att det är väldigt mysigt att umgås med varandra, då vi har varsin uppsättning av en liten familj.
Nu ska vi kila en trappa upp och tillsammans fixa fredagmiddagen. Jag har gjort en efterrätt som jag hoppas kommer vara god. Nytt recept för mig, alltså! Vi får se om den blir god.
Vi önskar Er en finfin fredagkväll och en god helg!
Kram från oss!
…Mannen, Minimannen (han som tyckte det var hysteriskt tråkigt att stå still. Och så jag.
/ Lilla familjen
Det rasslade bara till.
Just så.
Rassel och tjoflöjt, så var det fredag, igen! Alltid lika, på något sätt oförklarbart, härligt. Det behövs ingen anledning till att älska en fredag, liksom.
Idag ska den där ljusrosa pulkan få visa vad den går för. Vi har liksom snö upp över öronen nästan, så här i inne i lyan är vi taggade på snölek. Ja, än så länge är det ju bara jag vaken, men jag hoppas pojkarna känner likadant.
Än så länge har vi i alla fall en bra bit kvar innan vi är utanför dörren. M och mini-M sover fortfarande här bredvid. Så ska ju såklart dom vanliga morgonbestyren göras först; äta frukost, bädda, byta och klä på bäbis, väcka precis varendaste leksak till liv, plus tömma minst ett par kökslådor på innehåll som inte tycks behöva ligga på sin plats med än absolut nödvändigt.
Så ska det sörplas kaffe och bara tas lite lugnt. Sånt är viktigt, också. 
Bilderna är från häromdagen. Det var en så mysig stund. 
Jag slutar aldrig förvånas. Över det där hjärtat som hela tiden bara blir större och större, inte säger stopp någon gång. Suddar ut sina egna kanter och fylls på. Med ännu mera kärlek. Till den där lilla pojken. Han, som är min son. Det är så mäktigt.
Jag hoppas på en lika fin snöstund idag som på bilderna här ovan. Mannen har hel-ledig fredag och då kan det ju bara bli en bra dag. Hela-familjen-dag hela dagen lång. Tillvaron just nu, är så vansinnigt lyxig. Eftersom lyx, för mig, är att få tid tillsammans med dom där två. Dom jag älskar mest. Tiden tillsammans, är det dyrbaraste och bästa jag vet.
Nu är det dags att väcka min två män för att den här dagen ska bli så lång den bara orkar!
Ha det så gott, tills vi hörs igen!
Kram/lillafrun
Alldeles särskilt märkvärdig, faktiskt.
Som det har snöat idag, alltså.
Dagen började med att jag piffade mig i människokläder och vaknade till liv genom den snöiga promenaden till skolan. Jag lovar att jag hade dunjackan på mig då…
Väl där hade jag världens absolut roligaste pianolektion, någonsin. Jag var lyrisk. Har nog aldrig skrattat så mycket under en lektion. Glad i hågen gick jag hem, hög på livet, och möttes av en unge som verkade i samma feeling som morsan. Han har dessutom funnit ett partytrick i att fake-skratta, helt hysteriskt. Det låter småroligt, om jag säger så. När han kastar huvudet bakåt, visar sina två stora över-gaddar och pressar fram ett skratt likt en stor gubbe, som är proppmätt och klappar sig om magen.
Vi gav oss ut med vagnen. En främmande, vänlig man med gullig hund erbjöd sig att hjälpa till att lyfta vagnen över snövallen som blivit från vår baltansida. Att få hjälp, bara sådär, sånt är fint och kan göra vilken dag som helst förgylld. Sen följde en promenad på precis-nyplogade gångvägar. Lyx!! Liten sov och morsan-lunchen kunde sedan intas i absolut lugn och ro. Också lyx.
Sen har här fejjats. Vädrats, bäddats rent, städats, tvättats och strukits. Puh. Lyan doftar nu fräscht och ser helg-längtande ut.
Nånstans mitt bland allt det där, har vi även varit en sväng till leksaksaffären. Köpte bland annat presenter till Litens polare som precis fyllt ett år. Idag hade jag kunnat gå hur bananas som helst, var på köpeshumör liksom. Men jag lyckades hejda mig något sånär. Tur.
I julas var jag dum och sa nämen, vi har ju en pulka hemma hos mormor och morfar, är det inte onödigt att köpa ännu en? när Litens farmor och farfar ville köpa en pulka. Dumt av mig. Vi behöver ju en pulka här också. Så idag fick han en utav morsan. Vi premiäråkte från bilen till lyan och det var succé. Vi är båda mycket förtjusta i färgen också.
Så fick han en sak till.
Alltså, jag dog söthetsdöden när jag såg den här boken. Så galet söt och så handlar den om Bu och Bä som är i städtagen. Alltså… mer Emmeli än såhär blir det inte!
”Bra med dammsugare”, tycker Bu.
Ja, jag vet inte. Men vissa dagar har man bara rätt glasögon på sig. Sånadär positiva, så att allt som händer känns gott och man ser och tar emot på ett skönt sätt. Och rycker på axlarna åt dom där betydelselösa motgångarna och känner tacksamhet över livet, i stort och smått.
En annan dag kanske jag hade svurit över att jag faktiskt hann fastna och nästan välta med vagnen, eftersom det kommit så mycket snö och jag var otillräcklig att lyfta vagnen själv. Jag hade också kunnat vresat över att köksmattan plötsligt badade i kaffe (igen) och att någon skulle plocka blommorna i vardagsrummet och hela blomvasen med äckelvatten spilldes ut, över duk och kista och ryamatta. Det fanns ju liksom redan nog på att-göra-listan. Så skulle jag också kunnat total-lessna på mina händer som är fulla i sprickor och det-är-för-att-du-ständigt-har-händerna-i-blöt-eksem, som svider så fort jag är i vatten. Sen var det förstås rysligt ledsamt att vi inte kunde ge oss iväg ikväll och gratta lilla ett-åringen, det snöar helt enkelt för mycket och är dåligt före och står still på E4-an.
Tur i oturen var ju ändå att vi blev varnade innan vi gav oss ut själva, att det slapp hända oss någon olycka och att vi istället kan ses en annan dag.
Ja. Det är ju inte var dag man lyckas ha dom där braiga glajjorna på sig. Men ibland, så! Idag var en sån dag.
Sen är jag nog en obotlig optimist också, som förblindat tycker att det oftast är väldigt bra, så länge det verkligen inte händer något som är hemskt, på riktigt. Jag älskar att känna tacksamhet och gör det mycket, gärna och ofta. För stora och små ting. Men jag är också människa som vem som helst, som ibland inte orkar och muttrar över petitesser.
En sån fin dag. Inte märkvärdig på något storslaget vis, du vet. Men för mig, har det varit en märkvärdig dag.
Hoppas, hoppas att Du också haft en härlig dag!
Kram/lillafrun
Matigt värre!
Risoni, världens bästa pasta för en liten.
Jag har fått frågan om jag inte kan berätta lite om Litens mat och samtidigt dela med mig att något recept. Såklart jag kan!
Jag och mannen har hela tiden varit tvärbestämda om att vi vill laga egen mat till Sixten. Det känns bra ända in i hjärtat och framförallt vet vi precis vad vi stoppar i honom. Till en början tyckte jag att det var stendrygt med matmat- var något bortskämd med att ha ammat som efter en mat- och sovklocka, sedan Litens föddes. Så jädra smidigt att alltid ha maten med, lagom varm. Så jag tjatade rätt snabbt på mannen om att åka på ica och köpa upp hela barnmatsburkshyllan ändå. M var tjurigare än jag och blåvägrade. Så kom vi på att vi kunde göra egen mat, precis som om det vore att öppna en burk. Det vill säga laga heeela maträtter och frysa in i heeelfääärdiga portioner.
Sagt och gjort. Och det här har funkat och funkar så himla bra. Det är ett evigt upptäckande och hitta-bästa-varianten-som-passar-oss-bäst-sökanden, när man är bebbe-päron för första gången.
Nu känns det inte längre drygt, tvärtom tycker jag att det är väldigt mysigt att laga Liten-mat. Mycket roligare än till oss vuxna! Att laga för en bäbis är ju mest blanda de råvaror man tycker passar ihop, koka och mixa. Klarrt! S är ju snart 11 månader, så nu börjar vi göra lite mindre smetigsmetig mat eftersom fyra fräsiga gaddar är framme och kan hjälpa till. Fortfarande mixat, men kanske inte totalt söndermixat.
Vi lagar aldrig efter något recept utan har mixtrat fram ett gäng varianter på maträtter, som vi själva skulle kunna tänka oss äta om vi bara fick lite salt på.
Eftersom man ska vara försiktig (utesluta upp till ett år) med salt, kör vi hejvilt på örter. Dill, basilika, timjan, oregano.. 
Morot och purjolök är något som används flitigt också.
Tänkte dela med mig av några favoriter hos Minimannen. En rätt med pasta (risoni) och en rätt med potatis. Inga konstigheter alls, enkla att göra och väldigt basic.
Kycklingpasta med morot och palsternacka.
- Tärna 2 kycklingfileer. Lägg i en traktörpanna och häll vatten över så det täcker kycklingen. Skala och hacka en palsternacka, ett par morötter och en bit purjolök och lägg i pannan. Strössla över basilika. Låt puttra på mellanvärme till kycklingen och morötterna är genomkokta.
- Koka cirka 240 gram risoni.
- Ta bort buljongen som blivit av kycklingen.
- Mixa sedan alltsammans och späd med så mycket av buljongen som känns lagom. Jag brukar också runda av med en liten skvätt grädde. Gräddälskare som jag är. Ingen mängd, bara en liten dutt. Mums!
- Frys in i för-din-bäbis-lagom-stora portioner, färdiga att plocka fram och värma.
Torsk- och potatis-stamp med dillinferno.
- Lägg ett block torsk i en traktörpanna, täck med vatten. Skala och finhacka cirka 6 potatisar, 2-3 morötter och en liten purjolök. Lägg ner i pannan. Låt koka tills alltsammans är färdigt.
- Sila bort buljongen och spara den vid sidan av.
- Stampa ihop (mixa inte! Potatis kan göra att det blir som klister….. testat den, liksom) tillsammans med massor av dill och så mycket av vätskan som är lämpligt.
- Frys in in i portioner!
Ännu en kombination som görs på samma vis likt ovan: köttfärs, broccoli, palsternacka, potatis och basilika.
Efterrätter
- Katrinplommonpuré: Mixa ekologiska katrinplommon med en skvätt vatten. Ha i en burk i kylen. Håller några dagar. Prima skinka för maskineriet hos en liten!
- Mangopuré: Samma visa som med plommonen.
- Fruktsmoothie: Mixa exempelvis banan, äpple och päron.
Mellis
- Mackabitar med ost eller leverpastej
- Banan- och hallonfluff
- Mamma-slurp
- Gröt
- Eller den absoluta favoriten; smaka av päronens smoothie, med kvarg, banan, mango och apelsinjuice. Den! Den, är grejer!
Torsk- och potatis-stamp med dillinferno.
Servera gärna gröna ärtor, hela eller i puréform, till! ”Vissa” tycker det är extremroligt att äta själv, då är ärtor som inte kladdar en väldigt bra vi-går-halva-vägen-var-grej… mamman matar resten, bäbisen petar i sig ärtor. Perrrfekt!
Vad sägs som att få äta pannkaka alldeles själv, precis som mamma och pappa? Eller makaroner, majs och några småbitar falukorv? Ibland fuskar vi till det. Det måste man få göra.
Japp- Såhär gör vi. Med det inte sagt att det är rätt för någon annan, men för oss funkar det finfint. Det här blev ett fasligt långt inlägg om mat. Matigt värre, alltså. På två vis!
Kram/lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
