Att kämpa i mål

Tillåt mig,i den toksena natt-timma jubla: TJOHOO!!

-Rapport-aset är klar. Klar,klar och klar. Om det bara hade krånglat liite,lite till, då hade jag gett upp. Det var så nära. E och jag har en hunk att tacka för massa hjälp. Han heter M och han är värd 1000 julklappar i år!

Som ett litet avbrott mitt i kvällen, fick jag äääntligen ta vinterns första skidtur.

Hemma på vår bro. Gull-M!

Nöjda och glada efter 11 km skate. Blod, svett och tårar. Nä inget blod men… jag hade liksom glorifierat det här med skidåkning och glömt hur  jädrans jobbigt det är. Jag blev 8 år igen och ville kasta stavarna all världens väg och bara sätta mig ner och grina för att jag var så arg. Men jag gav mig inte. Det är såna här gånger,när man utmanas lite extra,både psykiskt och fysiskt,som man känner sig så himla ”Tjohooo” när man trots allt tar sig framåt och kämpar i mål.

Att kämpa i mål. Det är vad denna tisdag har handlat om.

Rapporten- CHECK!

Vinterns första skidtur- CHECK!

GODNATT!

KRAM/lillafrun