Vägrar att släppa!

Du vet hur jag är vid det här laget…

…efter stunder och dagar av familjekärlek, har jag svårt att bara släppa, utan att känna vemod och  tycka att det är himla drygt att bo så långt ifrån. Så istället för att bara gå vidare som om inget hänt, så badar jag i underbara bilder sedan helgen och bestämmer mig för att inte alls släppa, utan spara. Spara i hjärtat och låta den där känslan av bomulls-helg stanna kvar. Länge. Men det där vemodet och min depp-läpp… .måste jag försöka jobba bort. Så fort jag kan.

Jag säger såhär. Vad gör det om vi kör lite fredag trots att det är måndag? -Nä. Ingenting.

En fredag med varma kramar ifrån små solvarma syskonbarnskroppar. Kakor och saft ute på bron. Kattungar. Storan-mys. En man som alltid var inom synligt avstånd, oftast med ett barn i famnen. Lille H och M är tajta.  Den synen gör mig så varm att det känns som om mitt hjärta brinner. Den synen får mig att drömma mig bort…… (H, han berättade häromdagen att han drömmer om en granne som heter M och som är som M. Hur gulligt!?)

Fredagen bjöd också på Halloumisallad ute på ballkongen, lekstuge-städning och kubbspel. Och en avslutning av dagen blev att äntligen få komma hem till mamma och pappa. Att sitta i den där gungan i trädgården, äta mammas mat, gå runt tommelmon, pusta ut, sova i sin säng,känna sig liten på jorden och tokälskad.  Allt det där var som bomull i magen. Och det här var ju bara en utav dagarna…..

H och M.

Min älskade R och en liten kattunge… jag smälter.

Drömmar,skurna pepparkakor och bruna bröd. Skurna pepparkakor var en utav våran farmors specialitéer.  Storan gör dom himla bra hon med. Jag måste prova jag också tror jag!

Mums!

H släpper inte M i första taget. Här skulle vi precis äta lunch!

Ja.. en bomulls-fredag helt enkelt. Vägrar att släppa!

KRAM/lillafrun