Obeskrivligt bra.

Natten är sen,sen, sen. Det är tyst. Det är ljust. Några fåglar kvittrar ihärdigt. Vissa har redan börjat dra stockar och klockan på väggen tickar bestämt. Tick, tack, tick, tack..
Är det bara jag vaken?

Jag ligger här i stugan och försöker smälta denna kväll. Är det en utav mina bästa kvällar i livet? Jamen, jag tror det.

Den där bastun, den lockade mig till årets första dopp. I havet. Vilken kick.
Middag lagades och dukades upp för många, många. Storan med familj anlände och vi åt ljuvligt gott och tillsammans lekte vi att vi var ”the real group” och sjöng och sjöng, i stämmor, sång på sång. Njutbart. Tänk att jag har en sån fantastiskt familj. <3 Sedan fortsatte vi festen i stugan bredvid, inne hos min moster och morbror. Jag drog fram felan, M och pappa tog fram gitarrerna och sedan har vi hållit igång i timmar. Sjungit och spelat, allt ifrån "sommarpsalm" till "isn't she lovely" till pappas "boggieboggie" på elguran, till morbrorns favvolåt, som bara han kan dirigera. Det är hans låt. Det bara äär så. Det är svårt för mig att beskriva för dig vad det är jag menar. Man måste vara här för att förstå. Det är ett magiskt ställe det här. Det är alltid fullt med folk på gården, alltid något på gång. Det är alltid mysigt, gott och trevligt och det är ofta en salig blandning i åldrarna. Från 4 år till 75 år. Alla har det gott. Det är så häftigt! Så nu ligger jag här, under täcket. Varm i precis heela kroppen och försöker smälta kvällen. Jag har buggat med mannen tills benen värkt. Spelat så svetten lackat. Sjungit så starkt jag bara kunnat. (Ett enda minus med denna kväll, det är att en utav mina systrar fattas. Älskade M. Men du har det bra med la familia i värmen. Men, ni är saknade!!) Jag är så evigt tacksam över denna kväll. Obeskrivligt bra.
Lille H är, enligt han själv, en klättejapa