Nu är det nattnatt!

Och, om jag får säga det själv, så har det gått alldeles utmärkt att jobba idag. Trots att jag var orolig att jag skulle känna mig trött på sena kvällen/natten. Men tvärtom! När det är full rulle och tempotempo hela tiden, då hinns det liksom inte kännas efter. Men nu har jag precis landat hemma, i min efterlängade M´s famn. Han är så bra. När vi varit ifrån varandra, så behöver jag berätta, bearbeta och fundera över dagen som gått. Han lyssnar alltid. Och jag på honom, såklart. Vi är ett så himla bra team alltså.

När jag tänker efter…

…Till den här tiden, för precis ett år sedan. Då hade jag absolut inte kommit hem ifrån något jobb. Näpp, jag hade precis sagt Hejdå älskling, vi ses imorn. Jag älskar Dig! till mannen. Vi skulle gifta oss dagen därpå nämligen… Det var fjärilar och pirr i magen, ända upp över öronen. Min älskade bästis tillika brudtärna, Idan, och jag hade myskväll. Tvättade håret med konstigt shampoo och målade naglarna med den perfekta rosafärgen.  Och mamma passade upp med fika och sprang hit och dit, som vanligt. Så underbar!  Och jag då? Jag var bara så lycklig. Jag var det då. Och jag är det fortfarande. Ännu lyckligare. Den blir ju sjuttsicken bara bättre och bättre!? Den där kärleken.

Ja. Jag är så lycklig. Över att han är min man. Min man.

 Så jo, nog kan man med en enkel tankegång, konstatera att livet denna fredagsnatt, ser lite annorlunda ut. Jämfört med för precis ett år sedan. Men bara på vissa delar!

Godnatt!

KRAM/lillafrun