Och nu är det måndagkväll och mina ögon går i kors.

Den här dagen har varit bra och lite småovanlig på något vis.

Först gick jag till skolan och träffade vännerna och fixade med schemat och med diverse. Mycket blev gjort i ett nafs och det kändes skönt. Sen traskade jag hem, glad för gummistövlar och regnkappa. Vilade under täcket en stund och njöt av att det var så mysigt inne, med det där jättegråa, småhuttriga, utanför. Sen vaknade jag, och kunde knappt andas för att det luktade så viiiidrigt äckligt. Mannen…. jag hörde han inifrån köket. Fläkten på högsta grad, fönstren vidöppna, det smällde i pannor och lock. Han höll på att koka fond ifrån gårdagen. Skaldjursfond. Ooh, gott så småningom men just då, visste jag inte om jag tyckte att det var värt det. Litrar av fond, det kommer lagas många soppor framöver 😉

Så fort han var klar med det där grejset så drog vi av ett tabata-pass här hemma. Svetten fullkomligt rann och dom sista armhävningarna var svåra att utföra, eftersom svetten på golvet gjorde att händerna gled, så ska det vara! 😉

Sen tog det ungefär fyra minuter ifrån att vi var klara tills att M drog ut genom dörren. Inge konstigt alls? Han såg en frys på blocket, ringde och det var ”först till kvarn”. Så där försvann han!

Vännerna stormade in, jag hade tänt mängder av ljus, kokat massa pasta och sedan gjorde vi världens godaste pastasallad av gårdagens rester. Långbordet hade vi kvar sedan igår, ju. Hur mysigt som helst, inget pretto, bara mysigt! Mannen kom hem så småningom, välbehållen och med både en fullstor kyl och frys. Som står i vardagsrummet nu. Ojojoj, det är så myyysigt och SHABBY så det förslår…. Jag står nog ut den tiden det behöver vara så, till imorn alltså 🙂 Överlycklig är jag, för nu kan jag baka bröd igen och hämta 16 liter blåbär och älgkött som jag proppat in i en väns frys.

Ja, och nu sitter jag alltså här, med ögonen i kors.

Vännerna har precis gått, och visst förstår du var jag menar med ”en bra och lite småovanlig dag”? Men, jag gillar´n! 

GODNATT!

KRAM/lillafrun