Wöhööw! 😀

Sådärja, nu är det helg. Eller ja, tyyp i alla fall. Syrran har ett slags in-i-dimman-schema måndag till torsdag, 90 % på fyra dagar. Och sedan är hon ledig fredag. Så, då är ju jag också det, ifrån undervisning i alla fall. Tack gode Gud för det. haha!
Jag tröstar mig själv, genom att tänka att det är som värst i början, innan man kommit in i allt.
Imorn kan jag med andra ord ta det rätt lugnt och planera och tagga för vecka två, som jag tror kommer kännas lättare.

Jag har landat hemma hos svärföräldrarna och ätit middag. Nu ligger jag på sängen i mannens gamla pojkrum och tittar på när han, M, grejjar. Jag tror att tanken är att det ska bebbe-anpassas här inne så småningom. Det känns ju helt galet när jag tänker på det. Att det där som puffar i min mage, inte bara är nån lök som gjort magen sur. Det är faktiskt ett liv där inne. Som är drygt 20 centimeter långt, ifrån huvud till stjärt. Och som känner igen sin mamma på rösten, redan nu. Livet alltså. För stort för att förstå.

Och ställer jag mig upp och tittar neråt. Då ser jag det här. Varma fötter i världens skönaste ullstrumpor. När jag mötte M efter min frökendag idag, så hade han en present till mig. Här älskling! För att du varit så duktig på din första praktikvecka. Och för att du är sån snygg musiklärare. 

Ja, man tackar, man tackar! Han är för fin alltså.

  En torsdag, med jordens största lökringar efter undervisande av smågalna barn och många skratt med min älskade Storan. En Seger-gåva ifrån maken och en kväll där jag bara kan koppla av. Jag mår bra. Tacksam.

ÖNSKAR DIG EN SKÖN KVÄLL!

Kram/lillafrun