Idag är det farsdag.

Och jag är hemmahemma och kramnära min egen pappa. Så mysigt så det är inte klokt. Kramas och säga Jag älskar Dig och få det där svaret; Tooo, tillbaka. Det svaret som betyder Jag älskar Dig också.

Jag är evigt tacksam över att just jag fick min pappa till min pappa.

Han som alltid hittar lösningar på allt. Och bygger konstiga saker ute på gården, att man ibland undrar om det står rätt till. En grill som har sin grund i ett gammalt barnvagnschassi, till exempel. Supersmidigt, ju! Mobilt liksom.  Och ser positivt på saker, så man ibland blir trött; till exempel när det är snöstorm mitt uppe på fjället och hela familjen har skidat upp med packning för flera dagar, trots att vi bara ska vara ute över dagen. Eller när det händer saker som man inte förstår varför. Jomen det kan vara såhär, att det här händer för att… blablalba. Och vet han att vi, antingen döttrar eller mamma, ska ut på vägarna, då försöker har ha stenkoll på väglag och varnar och berättar att Det kan vara halt där, kör försiktigt!  Och sen vet jag, att kör det ihop sig för mig, på något vis. Då kan jag ringa pappa. Bara en sån sak.

Han är världens bästa pappa, morfar och man. Så är det.

Och så den här mannen.

Han med dom vackraste händerna jag vet. Dom som håller om mig stadigt, varje dag. Dom som jag vet, tillhör den mest betydelsefulla människan i mitt liv. Min man. Han som har namnsdag idag och dessutom smygfiras som pappa. Han som lugnar när jag stormar. Han som står stadigt när jag svävar iväg. Han som gör mig till den bästa versionen av mig själv.

Martin. Vad vore livet utan dig?

– Ingenting. Jag är tacksam för dig, varje dag.

Idag är det farsdag och mannens namnsdag. En dag där jag pussar lite extra på dom två viktigaste männen i mitt liv. <3

Kram/lillafrun