En dag känns lång, som minst två. Men ändå går det fort. Hur går det ihop?

Klockan har slagit kvälls-åtta. Och jag har, tillsammans med syster, precis planerat färdigt inför morgondagens elever. Jag, som bara har erfarenhet av att ha max två enskilda elever efter varandra, under samma dag, får bra lärdom nu. Nu, när det är rader av elever som trillar in, en efter en. Så, den här praktiken är bra. Den lär mig massor.

Dagen har varit lång, men efter att jag undervisat klart för dagen, nånstans på eftermiddagen, så hade jag en stund av lyx. Jag var och simmade, en hel hög längder, i en bassäng där det bara var jag. Så lugnt och fridfullt att jag aldrig ville sluta. 60 längder och 1500 meter senare, då steg jag upp. Efter en värmande bastu mötte jag upp Storan igen, för att åka hemåt.

Vi landade hemma, i stora huset, och möttes av en doft. En doft av något som är på väg. Julen. Vi åt risgrynsgröt till middag.  Som ett bomullstäcke som la sig i magen. Och jag fick julkänslor. Det behövdes inte mer än så.

IMG_5865

Det vita täcket som doftar jul och gör mig alldeles full av längtan.

Men den där juletiden, den kommer ju. Det vet vi. När jag kommer hem till mannen och lyan och det där elefantfyllda babynestet. Då, ska jag leta pyntiga tallkottar, hänga upp stjärnor i fönsterna, baka lussekatter, snickra ihop ännu fler julklappar, spela julmusik så det dånar om det. Och krama på han som jag, i stort sett, kommer ha längtat ihjäl mig efter, till nästa fredag.

Men idag är tisdag. Och det har varit en lång och fin dag.

Snart lägger jag igen mina blå.

-GODNATT!

Kram/lillafrun