Är det lov att ha det såhär lyxigt, mitt i veckan liksom?

Jag har inte vaknat en endaste gång inatt. Det är helt klart så att jag sover sämre när mannen inte är nära. Men nu hade jag ju istället päronen nära (ja, i samma hus alltså. Jag sover faktiskt inte med dom, längre. Sånt sysslade jag med tills jag var 12 år, ”bara”) , så då kände jag mig trygg och har sovit såååå gott. Tackarrr! 

En frisk morgonrunda tillsammans med världens bästa pappa och gulligaste Tore-hunden. Tommelmon, standardrundan här i byn. Och jag njöt, det är ju så himla vackert överallt. Okej, Lillastaden är också vacker, på sitt sätt. Men tusan så platt det är jämfört med här hemmahemma.

Isblått, snötäckta träd och alldeles tyst.

Nu ska jag fortsätta sörpla kaffe här. Dagens outfit är underställ. Jag sitter och drömmer om att åka till min häst-mamma och pussa mule och galoppera i snö… men jag får fortsätta att drömma och vänta med det tills Liten är här. Jag längtar så mycket efter den dagen, när det där lilla livet är här. Tänk känslan, att äntligen få hålla i den där lilla foten som har kickat mig inifrån, så hårt, så hårt, fastän den är så liten, så liten. Tänk att få snusa på den där bäbiskinden som doftar himmel. Och att se Liten i ögonen och säga Jag älskar Dig. 

En torsdag med rödrosiga kinder, god frukost med hemkokt hallonsylt i filen och många längtan-tankar över morgonkaffekoppen.

Det här blir en bra torsdag.

ÖNSKAR DIG DEN BÄSTA!

Kram/lillafrun