När jag ändå är inne på funderarspåret, så kan jag ju lika gärna fortsätta….
Idag har jag spenderat flera timmar, sittandes bredvid den sprakande brasan ,med en stor vedtrave bredvid, som sakta men säkert sjunkit. Med benen högt och tröjan uppdragen sådär så att magen är bar och kan jäsa precis som den vill.
Men, jag har inte baaara latat mig och gjort ingenting. Jag har ägnat tid vid mitt kontor, hemma i huset som jag en gång kallade för hemma hos mig. Vid det där vita pianot som jag lärde mig mina första ackord. En solig lördag, det var vinter och kallt och jag hade helt plötsligt bestämt mig för att jag ville lära mig att spela. Pappa hjälpte mig till en början, sen spenderade jag otaligt många timmar vi dom där tangenterna.
Undra..
..Vad det hade blivit av mig om inte det där pianot stått där i hela mitt liv. Om inte pappsen hade kunnat hjälpa mig. Om inte den där vackra, mörkbruna, fiolen ifrån pappas farfar hängt där på väggen, sedan jag var lill-liten? När jag precis hade börjat mata ut mina första ord här i livet, var meningen Ja ka pela fiol bland det första jag sa… så redan då verkade jag ju ganska bestämd.
… Jag provade mig fram. Och musiken smakade helt enkelt väldigt, väldigt gott… det visar bland annat dom där två små gadd-märkena i den ena tangenten. Och det visar såklart också valet av yrke som jag gjort.
Jag läste natur-natur på gymnasiet. Matte, kemi, fysik och biologi i mängder. Jag funderade på biomedicinsk analytiker, apotekare (för att lådorna verkar så härliga att dra ut….bra argument) , och sjuksyrra, det hade jag i princip bestämt mig för. Ja och för att låta lite ”smartsy-ratsy” så råkade jag slänga ur mig någon gång att jag skulle kunna tänka mig att bli ekonom också. Det borde jag inte sagt högt. Mannen kan fortfarande efter alla år, inte smälta det där. Ibland kommer ur tomma luften, ett HAHA, tänk älskling att DU funderade på ekonom!? Det är ju jätteroligt.
Mm.. jätteroligt.
Jag älskar att jag valt det yrke jag valt. Och jag älskar päronen för att dom stått ut med helt galet många timmar av gnatande och övande, ända ifrån jag var sådär lill-liten. Aldrig klagat, bara peppat. Och jag älskar att jag i mitt yrkesval gick efter känslan. Det är läskigt att göra stora val. Ta stora steg. Stå vid vägskäl i livet. Ett par gånger här i livet har det varit riktigt, ruskigt läskigt… men..
Jag har gjort val efter hjärtats ord.
…hade jag inte gjort det, hade jag inte varit fru till den jag beundrar allra mest här i livet. Och jag hade definitivt inte kunna säga att jag sitter vid mitt kontor, när jag sitter vid det där vita pianot, i det där huset jag en gång kallade för mitt.
Senaste kommentarer